Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de äro i ett oäkta ljus, i hvilket det falska synes såsom
sant, och det sanna antingen såsom något, som öfver deras
hufvud är doldt i ett tjockt moln, eller såsom en meteor,
eller såsom falskhet, och deras tankar förebildas med
nattugglor och deras tal med ufvar. De af dem, som bekräftat
sina falskheter, uthärda icke att höra sanningar, men så snart
någon sanning klappar på deras öronhinna, drifva de den
med afsky tillbaka, nästan såsom en med galla uppfyld mage
af vämjelse uppkastar maten.
43. V. Att kärlekens väsen är att älska andra utom sig sjelf,
vilja vara ett med dem, och lyckliggöra dem af sig sjelf.
Det är två ting, som utgöra Guds väsen, Kärlek och
Vishet, men det är tre egenskaper, som utgöra Hans Kärleks
väsen: att älska andra utanför Sig sjelf, att vilja vara ett med
dem, och att lyckliggöra dem af Sig Sjelf. Dessa tre
egenskaper utgöra äfven Hans vishets väsen, emedan kärlek och
vishet i Gud utgöra ett, såsom förut är visadt, men kärleken
vill dem, och visheten frambringar dem. Det första,
väsendtliga, som är att älska andra utanför sig, erkänner man af Guds
kärlek till hela menniskoslägtet, och för den skull älskar Gud
allt, hvad Han har skapadt, emedan de äro medel; ty den,
som älskar ändamålet, älskar äfven medlen. Alla och allt i
verlden äro utom Gud, emedan de äro ändliga och Gud är
oändlig. Guds kärlek utgår och sträcker sig icke allenast
till de gode och det goda, utan äfven till de onde och det
onda, således icke allenast till dem och det, som äro i
himlen, utan ock till dem och de ting, som äro i helvetet, icke
allenast till Mikael och Gabriel, utan äfven till djefvulen och
satan; ty Gud är den Samme öfverallt och från evighet till
evighet. Han säger ock, att »Han låter Sin sol uppgå öfver
»goda och onda, och låter regna öfver rättfärdiga och
orättsfärdiga», Matth. 5: 45. Men att likväl de onda äro onda,
och det onda är ondt, det beror på sjelfva personerna och
föremålen, emedan de icke emottaga Guds kärlek sådan den
är och bor innerst i dem, utan eftersom de sjelfva äro,
såsom tornet och näslan göra med solens värme och himlens
regn. Guds kärleks andra väsendtliga egenskap, som är att
vilja vara ett med andra, erkännes äfven af Hans förbindelse
med änglahimlen, med kyrkan på jorden, med hvar och en
derstädes, och med allt godt och sant, som ingår uti och
utgör menniskan och kyrkan. Ty kärleken i sig sjelf
betraktad är icke annat än en sträfvan till förbindelse. För att
denna kärleks väsentlighet skulle ernås har Gud skapat
menniskan till Sin afbild och likhet, med hvilken förbindelse kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
