Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sutto åt norr, derefter de åt vester, sedan de åt söder och
till sist de åt öster; och de upptogo det första ämnet för
öfvervägande: »Hvad är Guds afbild och Guds likhet, hvari
menniskan är skapad? Då uppläste man inför alla först dessa
ord utur skapelseboken: Gud sade: »Låtom oss göra menniskan
»till vår afbild, efter vår likhet, och Gud skapade menniskan
»till sin afbild, till Guds likhet gjorde Han henne». 1. Mos.
1: 26, 27. På den dagen, då Gud skapade menniskan, gjorde
Han henne till Guds Likhet, 1. Mos. 5: 1.
De som sutto åt Norr talade först, och sade, att Guds
afbild och Guds likhet äro de tvenne Lif, som af Gud äro
inandade i menniskan, och som äro viljans lif och
förståndet lif; ty det står skrifvet: »Jehovah Gud inandade lifvens
själ i Adams näsborrar, och menniskan blef till en lefvande
Själ», 1. Mos. 2: 7. Härmed tyckes menas, att vilja af det
goda och förnimmelse af det sanna, och således att dessa lifs
Själ blifvit inandade uti henne, och emedan lifvet af Gud
blifvit inandadt i henne, så betecknar Afbild och Likhet
fullkomlighet af kärlek och vishet samt af rättfärdighet och dom
i menniskan. Detta biträdde de, som sutto åt vester, likväl
med det tillägg, att det tillstånd af fullkomlighet, som blef
inandadt i Adam af Gud, skall beständigt inandas i hvarje
menniska efter honom, men att detta tillstånd är i menniskan
såsom i en mottagningsform, och att menniskan är Guds
afbild och likhet i samma mån som hon är mottagningsform.
Derefter sade de tredje i ordningen, de som sutto ät Söder:
Guds afbild och Guds likhet äro två särskilda ting, men från
skapelsen förenade i menniskan, och vi se likasom af ett visst
inre ljus, att menniskan kan förlora Guds afbild, men icke
Guds likhet. Detta synes likasom genom en slöja deraf, att
Adam bibehöll Guds likhet, sedan han hade förlorat Guds
afbild; ty det står skrifvet efter förbannelsen: »Se! menniskan är
såsom en af oss, vetande godt och ondt», 1. Mos. 3: 22, och
sedan kallas han Guds likhet, men icke Guds afbild, 1. Mos.
5. 1. Men vi må öfverlåta åt våra medbröder, som sitta åt
Öster, och som således äro i ett högre ljus, att säga hvad
egentligen Guds afbild och hvad egentligen Guds likhet är.
Och, sedan de hade tystnat, uppstodo de, som sutto mot
Öster, från sina stolar och sågo upp till Herren, och sedan
de åter satt sig ned på stolarne sade de, att Guds afbild är
Guds mottagande form, och emedan Gud är Sjelfva
Kärleken och Sjelfva Visheten, så är Guds afbild emottagandet af
kärlek och vishet från Gud i menniskan; men att Guds
likhet är den fullkomliga likheten och den fullständiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
