Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allnärvarande i verldsalltet och i allt och hvarje enskildt ting deraf
nämligen i deras innersta, ty detta innersta är i ordningen;
men i de ting, som äro emot ordningen, hvilka blott äro de,
som äro utanför det innersta, är Gud Allnärvarande medelst
oupphörligt kämpande med dem och medelst oupphörlig
sträfvan att återföra dem till ordningen. Så mycket derför en
menniska låter sig återföras till ordningen, så mycket är Gud
allnärvarande i allt, som utgör menniskan, följaktligen är Gud
så mycket i henne och hon i Gud. Gud kan lika litet vara
frånvarande från en menniska, som solen med sin värme och
sitt ljus kan vara frånvarande ifrån jorden; men jordens
föremål äro icke delaktiga af solens kraft utan så vidt de
emottaga de båda krafter, som utgå ifrån densamma, hvilket sker
om våren och sommaren. Detta kan tillämpas på Guds
allnärvarelse sålunda, att menniskan är så mycket i den andliga
värmen och tillika i det andliga ljuset, d. v. s. så mycket i
kärlekens goda och i vishetens sanna, som hon är i
ordningen. Men den andliga värmen och det andliga ljuset äro icke
såsom den naturliga värmen och det naturliga ljuset, ty den
naturliga värmen viker ifrån jorden och dess föremål om
vintern, och ljuset drager sig tillbaka om natten, och detta sker,
emedan jorden med sina kringvridningar och omlopp
åstadkommer dessa tider; men med den andliga värmen och clet
andliga ljuset förhåller det sig icke så, ty Gud är medelst
sin Sol närvarande med båda, och gör inga omskiften, såsom
verldens sol synes göra. Menniskan sjelf vänder sig bort,
jemförelsevis såsom jorden vänder sig bort från sin sol; och
då hon vänder sig. bort ifrån vishetens sanningar, är hon såsom
jorden, hvilken om natten vänder sig ifrån sin sol, och då
menniskan vänder sig bort ifrån kärlekens goda, är hon såsom
jorden, hvilken om vintern vänder sig bort ifrån sin sol.
Sådan motsvarighet är det mellan verkan och nytta från den
andliga verldens sol och verkan och nytta ifrån den naturliga
verldens sol.
71. Härtill vill jag lägga tre Minnesvärdigheter. Den Första
är följande: En gång hörde jag under mig ett ljud likasom
hafvets brusande, och frågade hvad det var. Någon svarade
mig, att det var larm bland några församlade andar på den
lägre jorden, som är närmast öfver helvetet. Strax öppnade
sig jorden, som bildade ett tak öfver dem, och se! genom
öppningen utflögo flockvis nattfoglar, hvilka bredde sig vidt
utåt vänster. Genast efter dem uppkommo gräshoppar, som
hoppade i gräset på marken och öfver allt gjorde den till
en öken; och litet derefter hörde jag flera gånger likasom ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
