Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordningen medelst fullgörandet af dessa lagar? Vet du icke,
att menniskan icke är under lagen, utan under nåden, att
allt gifves för intet och att hon icke kan taga något, om
det icke gifves henne från himlen, samt att hon i andliga
ting icke kan af sig sjelf göra mer än Lots förstenade
hustru eller Dagon, filesteernas afgud i Ekron, och att det
följaktligen är menniskan omöjligt att rättfärdiggöra sig sjelf,
hvilket skall ske medelst tro och menniskokärlek?» Men
härtill svarade jag blott: »Det är också en ordningens lag, att
menniskan skall medelst sitt eget bemödande och sin egen
kraft förvärfva sig tron förmedelst sanningar ur Ordet, och
att hon likaväl skall tro, att icke det ringaste af tron är af
henne sjelf, utan af Gud, samt också, att menniskan skall
rättfärdiggöra sig medelst sitt bemödande och sin kraft, men
likväl tro, att icke ett grand af rättfärdiggörelsen är af henne
sjelf, utan af Gud. År det icke befaldt, att menniskan skall
tro på Gud, samt älska Gud af alla sina krafter och sin nästa
såsom sig sjelf? Tänk efter och säg, huru skulle detta
kunnat af Gud befallas, om menniskan icke hade kraft att lyda
och göra det?» När satanen hörde detta, förändrades hans
ansigte, som ifrån att vara strålande blef gulblekt och derpå
svart, och med den ton, som var honom naturlig, sade han:
»Du har talat orimligheter, den ena värre än den andra», och
strax nedsjönk han till de sina och försvann. Och foglarna
på venstra sidan tillika med spökbilderna gåfvo ifrån sig
underliga ljud, och kastade sig i det haf, som der kallas
Suph; och gräshopporna följde dem hoppande, och luften
renades och jorden blef friad från de vilda djuren, och
nedunder upphörde ock det blef lugnt och klart.
72. Andra Minnesvärdigheten. En gång hörde jag ett
ovanligt sorl på långt håll, och jag, som då var i anden,
följde ljudets riktning och gick ditåt. När´jag kom till
stället, hvarifrån ljudet utgick, se! då var det en skara af
andar som resonnerade om tillräknande och förutbestämmelse.
Det var holländare och engelsmän, och några från andra
riken; och de ropade vid slutet af hvarje bevisförning: »Vi
förvånas, vi förvånas». Tvisten rörde sig om den frågan:
»Hvarför tillräknar icke Gud alla och hvarje enskild
menniska, som Han har skapat och sedan återlöst, sin Sons
tjenst och rättfärdighet? Är Han icke allsmäktig? Kan
icke, om Han vill, göra Lucifer och draken och alla bockar
till ärkeänglar? Är Han icke allsmägtig? Hvarföre tillåter
Han, att djefvulens orättvisa och ogudaktighet triumferar
öfver Hans Sons rättfärdighet och öfver gudsdyrkarnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
