- Project Runeberg -  Den sanna kristna religionen /
108

(1892) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Adolph Theodor Boyesen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och kyrkan, och äfven till det som angår edra själar.
Likväl kan hvarje menniska, så väl den onda som den goda, med
hänsyn till förståndet upplyftas ända till det ljus, hvaruti
himlens änglar äro, och då se, att det är en Gud och ett lif
efter döden, samt att menniskans själ icke är en eterbildning,
och således icke af denna verldens natur, utan att hon är
andlig och alltså skall lefva för evigt. Förståndet kan vara
i detta änglarnes ljus, då blott de naturliga lustarne
aflägsnas, hvilka äro från verlden samt för den och dess natur,
och från kroppen och för kroppen och egendomliga för dess
natur». Och genast blefvo dessa lustar aflägsnade af Herren,
och det blef dem gifvet att tala med änglar, och i detta
tillstånd förnummo de af deras tal, att det är en Gud, och att
de efter döden lefva i en annan verld. De höljdes derför af
blygsel och utropade: »Vi ha varit galne, vi ha varit galne».
Men emedan detta tillstånd icke var deras eget, och derför
efter några minuter blef dem ledsamt och obehagligt, vände
de sig ifrån presten och ville icke vidare höra hans tal, och
återkommo så till de förra lustarne, hvilka voro blott
naturliga, verldsliga och kroppsliga, och de gingo bort till venster
från det ena samfundet till det andra, och kommo slutligen
till en väg, der nöjena af deras lustar blåste emot dem, och
de sade: »Låtom oss gå denna väg». Och de gingo, och
stego ned, och kommo slutligen till dem, som voro i nöjen
af lika lustar, och än vidare. Och emedan deras nöje var
nöjet att göra ondt, och de äfven under vägen gjorde ondt
åt många, kastades de i fängelse och blefvo djelfvulsandar
och då vändes deras nöje till obehag, emedan de medelst
straff och fruktan tyglades och afhöllos från sina förra nöjen,
som utgjorde deras natur. Och de frågade dem, som voro
i samma fängelse, om de skulle lefva sä i all evighet, och
några der svarade: »Vi hafva varit här åtskilliga århundraden,
och skola förblifva i alla tider, emedan den natur, vi ådragit
oss i verlden, icke kan förändras, ej heller utdrifvas medelst
straff; och om den också utdrifves derigenom, sä återkommer
den likväl efter en kort tid.

80. Femte Minnesvärdiseten. En gång steg en satan
med tillåtelse upp ur helvetet tillika med en qvinna, och kom
till huset der jag var. Då jag såg dem, stängde jag fönstret,
men talade ändock med dem igenom detta, och frågade
satanen hvarifrån han kom. Han svarade: »Ifrån mina likars
sällskap». Jag frågade vidare, hvarifrån qvinnan var, och hon
svarade: »Likaledes». Hon var utur förförerskornas (sirenernas)
»kära, som genom inbillningar kunna ikläda sig skönhetens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:43:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/densanna/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free