- Project Runeberg -  Den sanna kristna religionen /
110

(1892) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Adolph Theodor Boyesen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ting, på grund af deras lust att flyga, och sålunda göra de
sig då vingar för att likasom örnen lyfta sig och skryta för
jordens inbyggare, och säga: »Se på mig». Vi deremot tro,
hvad vi se, och älska hvad vi kunna taga på». Och nu
berörde han sin sköka och sade: »Detta tror jag, emedan jag
ser och känner det; men vi kasta ut annat lekverk genom
våra fönster, och drifva det bort med en skrattsalva».
Sedan frågade jag, hvad han och hans kamrater trodde om
himlen och helvetet, och han svarade med ett gapskratt: »Hvad
är himlen, annat än eterfirmamentet i sin höjd, och hvad är
änglarne der annat än fläckar, som irra omkring solen, och
hvad äro ärkeänglar annat än kometer med lång svans, på
hvilken deras svärm bor? Hvad är helvetet, annat än
moraser, der grodor och krokodiler i deras (menniskornas)
inbillning äro djeflar? Utom dessa föreställningar om himmel
och helvete är allt annat snack, infördt af någon prelat för
att vinna ära af det okunniga folket». Allt detta talade han
alldeles så som han hade tänkt i verlden, okunnig om, att
han lefde efter döden, och allt, hvad han hörde, då han först
inträdde i andarnes verld, hade han förglömt. Då jag frågade
honom om lifvet efter döden, svarade han ock, att det är
ett inbillningsfoster, och att tilläfventyrs någon dunst - som
i menniskoform uppstiger från liket i grafven, eller också
något, som kallas spöke, hvarom somliga prata - har infört
något sådant i menniskornas inbillning. Då jag hörde detta,
kunde jag icke längre hålla mig från att skratta, och sade:
»Satan, du rasar ju i vanvett. Hvad är du nu? Är du icke
till formen en menniska? Talar du icke, ser, hör och går
du icke? Kom ihåg att du ha-r lefvat i en annan verld, som
du glömt, och att du nu lefver efter döden, och att du har
talat alldeles såsom förut». Och det gafs honom att återkalla
det i minnet, och han erinrade sig det. Då blygdes han
deröfver och ropade: »Jag är galen, jag har sett himlen
ofvantill och hört änglarne der tala outsägliga ting, men detta
skedde när jag var nyss hitkommen. Nu skall jag behålla
detta för att omtala det för mina kamrater, från hvilka jag
kom hit, och kanske skola äfven de sammaledes blygas. Och
han hade det på lapparne, att han ville kalla dem galna, men
i den mån han nedsteg dref glömskan ut hågkomsten, och
då han hade kommit dit, var han lika galen, och kallade det
galenskaper, som han hade hört af mig. Så beskaffade äro
satanernas tanke och tal efter döden. Sataner kallas de, som hos
sig bekräftat falskheter, så. att de blifvit deras tro, och djeflar
kallas de, som bekräftat det onda hos sig genom sitt lefverne.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:43:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/densanna/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free