- Project Runeberg -  Den sanna kristna religionen /
169

(1892) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Adolph Theodor Boyesen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

                        OM HERREN ÅTERLÖSAREN. 169

endast sörjer; men efter segren borttager Gud denna sorg,
och torkar den bort, likasom man torkar bort tårar ifrån
ögonen.

        127. Dessa tvenne handlingar, återlösningen och
lidandet på korset, måste fattas särskildt, annars råkar det
menskliga sinnet såsom ett skepp på sandbankar eller klippor och
förgås tillika med befälhafvaren, styrmannen och sjöfolket,
d. v. s. sinnet irrar sig i allt, som angår frälsningen af
Herren, ty utan tydligt begrepp om dessa två handlingar är
menniskan likasom i en dröm och ser spökbilder samt gör
deraf uttydningar, som hon antager för verkligheter, då de
likväl äro blott gyckelspel; eller hon är likasom en
sömngångare, som griper i lofven på något träd och tror, att de
äro menniskohår, och i det han går närmare intrasslar han
sitt eget hår deri. Men ehuru återlösningen och lidandet på
korset äro två särskilda ting, utgöra de likväl ett med
hänsyn till frälsningen, emedan Herren medelst föreningen med
Sin Fader, hvilken förening fulländades medelst lidandet på
korset, blef återlösare för evigt.

        128. Om Härliggörandet, hvarmed förstås Herrens
Guddomliga Menniskoväsens förening med Fadrens Guddomsväsen,
nämligen att den blef fullkomnad medelst lidandet på korset,
talar Herren Sjelf hos Evangelisterna: »Sedan Judas gått ut,
sade Jesus: Nu är Menniskosonen härliggjord, och Gud är
härliggjord i Honom, om nu Gud är härlig gjord i Honom, skall ock
Gud härliggöra Honom i Sig Sjelf och skall snart härliggöra
Honom»,
Joh. 13: 31, 32. Här säges härliggörande både om
Gud Fader och om Sonen, ty det säges: Gud är härliggjord
i Honom och skall härliggöra Honom i Sig Sjelf; att detta
är att förenas, är tydligt. »Fader! stunden har kommit,
härliggör din Son, att ock din Son må härliggöra dig»,
Joh. 17: l,
5; det säges så, emedan föreningen var ömsesidig, såsom då
det säges: Fadren i Honom och Han i Fadren. »Nu är min
själ bedröfvad, och Han sade. Fader! härliggör Ditt namn, och
det kom en röst från himlen; jag både har härliggjort och skall
åter härliggöra det»,
Joh. 12; 27, 28; detta sades emedan
föreningen skedde småningom. Borde icke Kristus lida detta,
och ingå i Sin härlighet? Luk 24: 26. Der härlighet säges
i Ordet om Herren betecknas dermed det Guddomligt-Sanna
förenadt med det Guddomligt-Goda. Häraf framgår det
tydligen, att Herrens Menniskoväsen är Guddomligt.

        129. Att Herren ville låta sig frestas ända till lidandet
på korset, är af den orsak, att Han var Sjelfve Profeten, och
att profeterna fordom betecknade kyrkans lära af Ordet, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:43:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/densanna/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free