Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
196 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
det hos prester ännu dessutom finnas två andliga verkningar,
kan ses längre fram, N:o 155.
147. Kyrkan är ännu nästan i okunnighet om. att det
i all vilja och tanke, och följaktligen i all menniskans
handling och tal, är ett inre och ett yttre, och att menniskan
ifrån barndomen är inlärd att tala af det yttre, ehuru det
inre menar annorlunda. Häraf kommer förställning, smicker
och skrymteri. Följaktligen är menniskan dubbel, och endast
den är enkel (enfaldig), hvars yttre tänker och talar samt
äfven vill och handlar af den inre menniskan. Desse äro
ock de, som i Ordet menas med de enfaldige, såsom Luk.
8: 15; 11: 34, och på andra ställen, fastän de äro mer visa
än de dubbla. Att det finnes en tvåfald och en trefald i
allt skapadt, visar sig af mycket inom menniskokroppen.
Hvarje nerv deruti består af fibrer, och fibern eller nervtråden
af småtrådar, hvarje muskel består af trådknippen, och dessa
af rörelsetrådar, hvarje pulsåder af hinnor i tre lager, så ock
i menniskosjälen, hvars andliga organism är sådan. Detta
kommer, såsom förut är sagdt deraf, att menniskosjälen är
åtskild i tre ängder, af hvilka den öfversta, som också är
den innersta, kallas den himmelska, den mellersta den
andliga, och den nedersta den naturliga. Alla de menniskors
sinnen, som förneka Ordets helighet och Herrens
Guddomlighet, tänka i den lägsta ängden, man emedan de från
barndomen hafva lärt sig andliga saker, som höra till kyrkan,
så antaga de dem visserligen nog, men ställa dem under det
naturliga, som är olika vetenskapliga, politiska och borgerliga
sedeläror, och emedan de andliga kunskaperna hos dem hafva
sitt säte nederst i sinnet och närmast, talet, så tala de af
dem i templen och folksamlingar, och, hvad underligt är, de
veta då icke annat, än att de tala och lära af tro på dem,
ehuru likväl den dörr, som tillstänger det inre af deras sinne,
öppnas, när de äro i sin frihet, hvilket sker i hemmet, och
då skratta de stundom åt hvad de predikat för hopen, och
säga i sitt hjerta, att det, som hör till Gudläran, är fina
snaror till att fånga dufvor.
148. Det Inre och Yttre hos sådana menniskor kan
förliknas med gifter som äro öfverdragna med en skorpa af
socker, äfvenså kan det jemföras med koloqvinterna, som
profeternas piltar samlade och kastade i maten, och när de
åto den ropade: »Döden i grytan», 2 Kon. 4: 28-43. De
kunna ock förliknas med Djuret ur hafvet, som hade två
horn såsom lammets och talade såsom draken, Uppb. 13: 11;
i det följande kallas samma vilddjur den »falske, profeten».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
