Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OM DEN HELIGE ANDE ETC. 215
aflägsna sig från Sig Sjelf? Tro mig, nåden å Guds sida är
lika evig som den är oändlig. Guds nåd kan å menniskans
sida förloras, om hon icke emottager henne, men om nåden
skulle vika bort ifrån Gud, skulle det vara förbi med hela
himlen och med hela menniskoslägtet; derföre förblifver
nåden å Guds sida i evighet, ej allenast emot änglar och
menniskor, utan äfven emot djeflarne i helvetet. Då nu detta
är enligt förnuftet, hvarför säger du då, att enda tillträdet
till Gud Fader är medelst tron på Sonens förtjenst, då det
likväl är oafbrutet tillträde formedelst nåden? Men hvarför
säger du »tillträde till Gud Fader för Sonens skull», och icke
förmedelst Sonen? Är icke Sonen Medlare och Frälsare?
Hvarför hänvänder du dig icke till Sjelfve Medlaren och
Frälsaren? Är icke Han Gud och Menniska? Hvilken
menniska på jorden hänvänder sig väl omedelbart till en kejsare,
en konung eller furste? Skall det icke vara någon, som
anmäler och för honom in? Vet du icke, att Herren har
kommit i verlden för att Sjelf inleda till Fadren; att icke något;
tillträde gifves utan medelst Honom, samt att detta tillträde
är oupphörligt, då du hänvänder dig omedelbart till Herren
Sjelf, emedan Han är i Fadren och Fadren i Honom?
Ransaka nu i Skriften, och du skall se, att detta är i enlighet
med densamma, och att din väg till Fadren är lika tvärt
emot Skriften, som emot förnuftet. »Jag säger dig också,
att det är en förmätenhet att stiga upp till Gud Fader, och
icke komma till Honom genom Den, som är i Fadrens sköte
och allena hos Honom; har du icke läst Joh. 14: 6?» När
den gamle mannen hörde detta, blef han så vred, att han
sprang upp ifrån stolen och ropade till sina skrifvare, att
de skulle drifva mig ut, och då jag; genast af mig sjelf gick
ut, kastade han efter mig ut genom dörren en bok, som han
nändelsevis fick tag uti, och den boken var Ordet.
162. Fjerde Minnesvärdigheten. Det uppkom en tvist
mellan några Andar, om någon kunde inse någon teologisk
lärosanning i Ordet, utom af Herren. Alla kommo öfverens
deruti, att ingen kan det utom af Gud, »emedan en
menniska icke kan taga något, om det icke gifves henne från
himlen», Joh. 3: 27. Man tvistade om, huru vida någon kan
det, om han icke hänvänder sig omedelbart till Herren. De
sade å ena sidan, att man bör hänvända sig omedelbart till
Herren, emedan Han är Ordet, å andra sidan att man äfven
kan inse en lärosanning, då man hänvänder sig omedelbart
till Gud Fader. Derför blef det först tvistefråga, om någon
kristen har lof att hänvända sig omedelbart till Gud Fader,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
