Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OM DEN HELIGE ANDE ETC. 223
väsentligheter. Då en sådan menniska läser i Ordet de ställen, som
angå Treheten, och på grund deraf tanker, att fastän de
äro tre, så äro de likväl ett, så förekommer detta henne
likt ett orakelsvar, och emedan hon icke förstår det, så
vältrar hon det mellan tänderna; ty om hon satte det framför
ögonen, blefve det en gåta, som skulle insvepas i mörker ju
mer hon mödar sig att utreda den, så att hon till slut börjar
tänka derom utan något förstånd, hvilket är likasom att se
utan öga. Korteligen sagdt: De som läsa Ordet under egen
förståndighets ledning - hvilket alla göra, som icke
erkänna Herren för himlens och jordens Gud, och som
följaktligen icke hänvända sig till och dyrka Honom allena –
de kunna liknas vid lekande gossar, som binda ett kläde för
ögonen och vilja gå rätt fram, och som äfven tro, att de
göra det, men likväl steg för steg afvika åt sidan och
slutligen gå i alldeles motsatt rigtning och stöta emot en sten
och falla. De äro ock lika sjömän, som segla utan kompass,
och styra fartyget mot klippor och gå förlorade. De äro
ock likasom den, som i en tjock dimma går öfver ett vidt
fält, och som ser en skorpion och tror, att det är en fogel
och vill taga honom med handen och lyfta honom upp, och
då får ett dödande sår. En sådan menniska är ock lik en
iiskmås eller glada, som ser något af ryggen på en stor fisk
ofvan vattnet, och som flyger ned och hugger klor och näbb
i honom, men drages af fisken ned under vattnet och qväfves.
En sådan menniska är ock lik den, som går in i en labyrint
utan ledsagare eller ledtråd, och som förlorar utgången ju
längre han går in. En menniska, som icke läser Ordet under
Herrens ledning, utan under sitt eget förstånds, tror sig vara
skarpsynt såsom ett lodjur och hafva starkare ögon än
Argus, då hon likväl i sitt inre icke ser en skymt af
sanning, utan endast det falska, och när hon öfvertalat sig till
att tro det, synes det henne som en polstjerna, till hvilken
hon rigtar alla sin tankes segel, och då ser hon icke
sanningarne mer än en mullvad, och om hon ser dem, böjer hon
dem till fördel för sin egen inbillning, och sålunda förvänder
och förfalskar hon Ordets heliga sanningar.
166. II. Att dessa tre: Fader, Son och Helig Ande, äro
trenne den Ende Gudens Väsentligheter, som utgöra ett, likasom
Själ, Kropp och Verksamhet hos menniskan.
Hvarje sak har sina allmänna, och äfven särskilda
väsentligheter, hvilka utgöra ett väsende. De allmänna
väsentligheterna hos en menniska äro hennes själ, kropp och
verksamhet. Att dessa utgöra ett väsen, kan man se deraf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
