Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
228 DEN SANNA KRISTNA KELIGIONEN.
Gudar, derför åberopar jag mig på lekmän såväl som prester,
på magistrar och doktorer såväl som på invigde biskopar,
ärkebiskopar äfvensom på purpurklädde kardinaler, ja, på
sjelfva den romerske påfven. Hvar och en må fråga sig sjelf,
och då uttala sin åsigt af sitt sinnes föreställningar. Af
ordalagen I denna allmänt antagna lära om Gud är den
åsigten – att det är tre personer, och att hvar och en af dem är
Gud och herre – så uppenbar och genomskinlig som vatten
genom en kristallbägare; samt också att man af kristliga
sanningen bör bekänna och erkänna hvardera personen för sig
såsom Gud och Herre, men att Religionen eller den allmänna
eller kristna tron förbjuder att säga eller nämna tre Gudar
och Herrar, och att således sanningen och religionen, eller
sanningen och tron icke äro en och samma sak, utan två
mot hvarandra stridande saker. Man har visserligen tillagt,
att det icke är tre Gudar och Herrar, utan En Gud och
Herre, men detta har man gjort för att man icke skulle göra
sig till ett åtlöje inför hela verlden; hvem skulle icke
storskratta åt en lära om tre Gudar? och hvem inser icke det
sjelfmotsägande deruti? Men om de hade sagt, att Fadren
har Gudomligt Väsen, Sonen har Guddomligt Väsen och den
Helige Ande har Guddomligt Väsende, men att det dock
icke är tre Guddomliga Väsenden, utan Ett odelbart väsen,
då vore denna hemlighet förklarlig, nämligen således, att man
med Fadren förstår det ursprungligt Guddomliga, med Sonen
det Guddomliga Menskliga, som har sitt upphof från det förra,
och med den Helige Ande det Guddomliga utgående, hvilka
tre tillhöra En ende Gud, eller om man med Fadrens
Guddomsväsen förstår det, som motsvarar själen hos menniskan,
med det Guddomliga Menniskoväsen det, som motsvarar denna
själs kropp, och med den Helige Ande den verksamhet,
som utgår af båda, då menar man tre Väsentligheter, som
tillhöra en och samma Person, och som således tillsammans
utgöra ett Enda och odelbart Väsen.
173. Orsaken att föreställningen om tre Gudar icke kan
utplånas medelst munnens bekännelse om En Gud är den, att
den från barndomen är inplantad i minnet, och att hvar
menniska tänker af hvad der finnes förvaradt. Minnet hos
menniskor är lika som magen hos fåglar och idislande djur, hvilka
dit införa maten, hvaraf de skola näras, och skiftevis
uppstöta den derifrån earnt nedföra den i sjelfva magsäcken, der
födan smältes och fördelas till hela kroppens behof. Det
menskliga förståndet är denna magsäck, likasom minnet är
den förra. Att föreställningen om tre Guddomspersoner af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
