- Project Runeberg -  Den sanna kristna religionen /
244

(1892) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Adolph Theodor Boyesen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Häraf kommer det, att det finnes i verlden så många, som
icke mer inse lärans sanningar ur Ordet, än blindfödde se,
och då de höra dem, sammantrycka de näsborrarne, på det
deras lukt icke må besvära och reta till vämjelse, men för
falskheter öppna de alla sinnen och sluka dem, såsom
hvalfiskarne sluka vattenmassor.

        187. Tredje Minnesvärdigheten. Då jag en gång tänkte
öfver Draken, Vilddjuret och den Falska Profeten, hvarom
talas i Uppenbarelsen, syntes mig en ängla-ande, som
frågade mig: »Hvad tänker du på?» Jag svarade: »På den
Falske Profeten». Då sade han: »Jag skall föra dig ned till
det ställe, der de äro, som förstås med den Falske Profeten»,
och han sade, att de äro desamme som i Uppb. 13 kap.
menas med Vilddjuret ur jorden, som hade två horn likasom
Lammet, och som talade såsom Draken». Jag följde honom,
och se! jag såg en skara, i hvars midt voro kyrkans
föreståndare, som lärde, att ingenting annat än tron på Kristi
förtjenst gör menniskan salig, och att gerningar väl äro goda,
men icke till salighet, men att man likväl bör lära (predika)
dem ur Ordet, på det att lekmän, i synnerhet de enfaldige,
må hållas strängare i band till lydnad emot öfverheten, och
likasom af religion, alltså på ett inre sätt, tvingas att utöfva
moralisk menniskokärlek. Då sade en af dem, som såg mig:
»Vill du se vårt tempel, der vi hafva en tafla som föreställer
vår tro?» Jag gick dit, och såg, och se! det var ett ståtligt
tempel, och i midten deraf stod bilden af en qvinna i
skarlakansröd klädnad, och som i högra handen höll ett
guldmynt och i den venstra ett dyrbart perlband; men både
taflan och templet voro frambragta af inbillningen, ty de
helvetiska andarne kunna medelst inbillningar föreställa
präktiga ting, i det de tillsluta sinnets inre och öppna endast dess
yttre. Då jag märkte, att det var sådana bländverk, båd jag
till Herren, och genast öppnades det inre af mitt sinne, och
jag såg då i stället för det präktiga templet ett hus, som
var fullt af sprickor ifrån taket ända ned, och der ingenting
var sammanhängande, och i stället för qvinnan såg jag i
huset hängande ett beläte med hufvud som en drake, kropp
som en pard, fötter som en björn och mun som ett lejon,
alldeles så som Vilddjuret ur hafvet beskrifves i
Uppenbarelsen 13:e kap., och i stället för golf var ett träsk, fullt af
grodor; och det sades mig, att det under träsket var en stor
huggen sten, under hvilken Ordet låg helt och hållet
undangömdt. När jag såg detta, sade jag till gycklaren: »Är detta
edert tempel?» Ja, svarade han, men plötsligen öppnades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:43:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/densanna/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free