- Project Runeberg -  Den sanna kristna religionen /
318

(1892) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Adolph Theodor Boyesen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

318 BEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.

Gud. De berättade vidare, att de icke tillåta främlingar att
komma in till dem, utom Kineserna, med hvilka de hålla
fred, emedan den kinesiske kejsaren är från deras stam,
äfvensom att de äro så folkrika, atl de icke tro att något land
i hela verlden är folkrikare. Detta är ock troligt af den så
ofantligt långa muren, som kineserna fordom uppförde till
sitt skydd emot anfall af dem. Dessutom har jag hört af
änglarne, att de första kapitlen af l:a Mose bok - der det
handlas om skapelsen, om Adam och Eva, om Edens
trädgård och om deras efterkommande ända till syndafloden, samt
om Noak och hans söner - äfven finnas i det samma Ordet,
och att alltså Moses har hemtat dem derur. Änglar och
andar från Stora Tatariet synas i det sydöstra väderstrecket
och äro skilda från de öfriga derigenom, att de bo i en högre
liggande utsträckning, och att de icke insläppa till sig
någon ifrån den kristna verlden, och om några komma till dem,
så vakta de dem så, att de icke må komma ut. Orsaken
till detta frånskiljande är den, att de hafva ett annat Ord.
280. Fjerde Minnesyärdigheten. En gång såg jag på
afstånd spatsergångar mellan rader af träd, och ynglingar
samlade der i skaror, hvilka voro lika många föreningar af dem,
som samtalade om visdomssaker; detta tilldrog sig i den
andliga verlden. Jag gick dit, och då jag var nära dem såg
jag en, hvilken de öfriga vördade såsom sin förman, emedan
han öfverträffade dem alla i visdom. Då han såg mig, sade
han: «Jag förundrade mig då jag såg dig komma på vägen,
att du stundom var synlig för mig och stundom försvann utur
min åsyn, eller att du stundom syntes för mig och så
plötsligen icke syntes. Du är visst icke i samma lifstillstånd som
vi». Härtill svarade jag småleende: »Jag är icke någon
gycklare, ej heller någon väderhane, men jag är en
dubbel-men-niska än synlig och än osynlig, således en främling här och
på samma gång inföding». Den vise såg härvid på mig och
sade: »Du talar sällsamma och förunderliga ord; säg mig
hvem är du?» Jag svarade: »Jag är i den verld, hvaruti I
hafven varit och hvarifrån I hafven utgått, och som kallas
den naturliga verlden, och jag är äfven uti den verld, der I
ären, hvilken kallas den andliga verlden. Häraf kommer det,
att jag är i ett naturligt tillstånd och tillika i ett andligt
tillstånd; i det naturliga tillståndet är jag med menniskorna på
jorden och i det andliga tillståndet med eder. När jag är
i det naturliga tillståndet, är jag icke synlig för eder, men
då jag är i det andliga tillståndet, då sen I mig. Att jag
år sådan, det är mig gifvet af Herren. Du, upplyste Man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:43:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/densanna/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free