Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATECHISMUS ELLER DE TIO OKDENS BUD ETC. 355
en inre menniska, utan af Herren. För att dessa två bud
skola hafva hänsyn till alla de föregående buden, i den
betydelse, att man icke skall hafva begärelse (till det deruti
förbjudna onda), derför namnes först hus, sedan hustru, derefter
tjenare, tjenarinna, oxe, åsna och slutligen allt, hvad som
hör till vår nästa. Hus innefattar nämligen allt det följ ande,
ty deruti är mannen, hustrun, tjenaren, tjenarinnan, oxen och
åsnan. Hustrun, som derefter namnes, innefattar det, som
sedan följer, ty hon är fru, likasom mannen är herre i
hu-eet, tjenaren och tjenarinnan äro under dem samt oxar och
åsnor under dem, och slutligen allt som är derunder eller
utanför, hvilket uttryckes dermed, att det säges: något af
det, som tillhörer din nästa. Häraf är det klart, att dessa
två buden så väl i allmänhet som i eynneähet, både i
vidsträckt och inskränkt mening hafva hänsyn till alla de
föregående buden.
327. I Andlig- betydelse förbjudas med dessa bud alla
begärelser, som äro emot anden, således de lustar, som äro emot
det andliga i kyrkan, hvilket hufvudsakligen har hänsyn
till tro och kärlek; ty om begärelserna icke kufvades, skulle
köttet efter sin frihet rusa fram i all gudlöshet. Ty enligt
Paulus vet man, »att köttet har begärelse mot anden, och anden
mot köttet, Gal. 5: 17, och af Jakob, som säger: »Hvar och
en frestas, då lian drages af egen begärelse, sedan då begärelsen
aflat, föder den synd, och då synden är fullbordad, föder den
död», 1: 14, 15, samt af Petrus som säger: »Herren förvarar
de orättfärdige titt domens dag att stroffas, mest dem som
vandra efter köttet i begärelse’», 2 br. 2: 9, 10. Korteligen, dessa
två bud, i andlig betydelse förstådde, hafva hänsyn till allt
det, som förut är anfördt i den andliga betydelsen, och som
man icke skall begära, samt till allt, som i Himmelska
betydelsen förut är anfördt; men att åter upprepa detta, är
öfverflödigt.
328. Köttets, ögonens och de öfriga sinnenas
begärelser skilda från andens begärelser, d. v. s., från andens
böjelser, önskningar och ljuf heter, äro alldeles lika djurens
begärelser, hvarför de ock i sig sjelf äro djuriska; men andens
böjelser äro sådana som änglarnes, och kunna derför kallas
sant menskliga. I den mån derföre en menniska
tillfredsställer köttets begärelser^ är hon djur och vilddjur, men i den
mån hon hängifver sig åt andens önskningar, är hon
menniska och ängel. Köttets begärelser kunna jemföras med
förtorkade och förbrända drufvor, samt med vilddrufvor, men
andens böjelser med saftiga och välsmakande drufvor, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
