Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
ingenting, men om den är det ock för de vise, så är den
något». När jag hört detta, sade jag: »I ären ingenting
mindre än lärde, ty I kunnen icke tänka annat än: Om det är
så, och vända detta på alla sidor. Hvem kan vara lärd, om
han icke vet något för visso, och gör framsteg deruti,
likasom en menniska går fram steg efter steg, och småningom
till visdom? annars berören I icke sanningarne, icke ens med
fingerspetsen, utan aflägsnen dem mer och mer från eder
åsyn. Att derför endast resonera öfver, om det är så, det
är det samma som att resonera om en hatt, som aldrig
sättes på hufvudet, eller en sko som icke trades på foten. Hvad
följer deraf annat än, att I icke veten, om något verkligen
är till, eller om det är något annat än en föreställning,
således veten I icke, om det gifves frälsning, om det gifve*»
ett evigt lif efter döden, om den ena religionen är bättre än
den andra, om en himmel och ett helvete finnas. Om dessa
ting kunnen I icke tänka något så länge I hängen fast vid
det första steget och stampen sanden der, utan att sätta den
ena foten framför den andra och gå vidare. Akten eder,
att icke edra sinnen invärtes förhårdna och blifva till
salt-stöder, medan I sålunda stan utanför allt omdöme». JSfär jag
sagt detta, gick jag bort, och af förtrytelse kastade de
stenar efter mig, och då syntes de mig såsom huggna
stenbilder, i hvilka icke finnes något menskligt förnuft. Jag frå*
gade änglarne om deras öde, och de sade, att de lägste af
dem ned släppas i djupet uti en ödemark, der de tvingas att
bära bördor, och då pladdra de och tala innehållslösa satser
emedan de icke kunna framföra något förnuftigt, och se der
på långt håll ut såsom åsnor som bära bördor.
334. T edje Minnes värdigheten. Derefter sade en af
änglarne: »Följ mig till det ställe, der de ropa: O huru vise! och
du skall», sade han, »få se menniskovidunder, nämligen
ansigten och kroppar såsom af en mnnniska, och likväl äro de
icke menniskor». »Äro de då djur?» frågade jag.
Plansvarade: »De äro icke djur, utan djurmenniskor, ty de äro
sådana som alls icke kunna se, om det sanna är sant eller
icke, och likväl kunna de göra, att hvad helst de vilja, ser
ut som sanning. Sådana kallas hos oss Bekräftar?». Och vi
följde ropet och kommo till stället, och se! det var en hop
af män, och omkring hopen en inenniekoskara, och deruti
några af adelig ätt. Då desse hörde de vise bekräfta allt
hvad man sade, och gynna dem med så uppenbart bifall
vände de sig om och sade: «0 huru vise!» Men ängeln sade
till mig: *Vi skola icke gå till dem, xitan kalla ut en ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
