Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404 PEN SANNA KEISTNA KELIGIONEN.
i någon mån fatta af ljudet från den, som talar med henne,
såsom om deruti ligger förakt eller begabbelse eller hat,
eller ock kärlek, välvilja, glädje, eller andra känslor; och
sådant ligger ock i ögats strålar, då det ser på någon. Det
kan ock förtydligas med vällukterna från en stor trädgård
och från vida, blomsterrika fält. Vällukten som ifrån dem
utdunstar består af tusentals olika slag, och likväl kännas de
såsom en vällukt. Likaledes förhåller det sig ock med
mycket annat som, ehuru det i det yttre synes enformigt, likväl
i det inre är mångfaldigt. Sympatier och antipatier äro icke
annat än böjelsers och känslors utströmning från sinnena, som
angenämt påverka en annan allt efter likheterna, och
förorsaka afsky i mån af olikheterna. Ehuru dessa likheter och
olikheter äro otaliga och icke kännas med något kroppens
sinne, förnimmas de likväl med själssinnet såsom ett, och
enligt dem ske alla förbindelser och sammanslutningar i den
andliga verlden. Detta är anfördt för att belysa det, som
förut är sagdt om det andliga ljuset, som utgår från Herren,
att det innehåller i sig allt, som hör till visdom, och således
allt som hör till tro, och att det är samma ljus, hvaraf
förståndet tydligt ser och förnimmer det förnuftsenliga, såsom
ögat symetriskt ser och förnimmer det naturliga.
366. III. Att de ting, som inflyta från Herren, emottagas
af menniskan efter hennes form.
Med form förstås här menniskans tillstånd med hänsyn
till hennes härlek och tillika visdom, således äfven med
hänsyn till böjelserna för menniskokärlekens godhet och tillika
hennes uppfattning af trons sanning. Att Gud är En,
odelbar och den Samme från evighet till evighet, icke ett enkelt
det Samma utan oändligen den Samme, och att allt vexlande
kommer från föremålet, hvaruti Han är, har förut blifvit
vi-sadt. Att den emottagande formen eller tillståndet
åstadkommer olikheterna (vexlingarne), kan klart ses af lifvet hos
späda barn, gossar, ynglingar, fullväxte och gamle. Hvar
och en har ifrån barndomen till ålderdomen samma lif,
emedan han har samma själ, men i den mån hans tillstånd
växlar efter åldrar och omständigheter, förnimmes också lifvet
derefter. Guds Lif i all sin fullhet är ej allenast hos goda och
fromma menniskor, utan äfven hos onda och ogudaktiga
menniskor, likaledes både hos himlens änglar och hos helvetets
andar. Skilnaden är den, att de onde spärra vägen och stänga
dörren, eå att Gud icke må komma in uti det lägre af deras
einne, men de gode jemna vägen och öppna dörren och till
och med inbjuda Gud, att Han må träda in uti det lägre af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
