Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TRON.
följaktligen också blef Mennisko-Gud, då kunde Han såsom
lämpad eller afpassad efter menniskan närma sig henne och
såsom Gud-Menniska eller Mennisko-Gud förbindas med henne.
Det är tre ting, som i ordning följa på hvarandra, nämligen:
tillämpning*, anslutning1 och förbindelse. Det måste vara
till-lämpning, innan det kan gifvas någon anslutning, och det
måste vara tillämpning och anslutning tillika, innan någon
förbindelse kan gifvas. Tillämpningen å Guds sida var, att
Han blef menniska, anslutningen å Guds sida är beständig,
eå mycket menniskan å sin sida ansluter sig, och i den mån
detta sker, sker äfven förbindelse. Dessa tre följa och fortgå
i sin ordning i alla och i hvarje ting, som blifva ett och
samtidigt äro till.
371. III. Att förbindelsen med Herren är ömsesidig,
hvilket består deruti, att Herren är i menniskan och menniskan i
Herren.
Att förbindelsen är ömsedig, lärer Skriften, och äfven
förnuftet inser det. Herren lärer om sin förbindelse med
sin Fader, att den är ömsesidig, ty Han säger till Filippus:
»Tror du icke, att Jag är i Fadren, och Fadren i Mig f tron
Mig, att Jag är i Fadren, och Fadren i Mig» Joh. 14: 10, 11,
»På det I mån veta och tro, att Fadren är i Mig, och Jag i
Fadren», Joh. 10: 38. ’»Jesus sade: Fader, stunden har
kommit, härlig gör din Son, att ock din Son må härlig g or a Dig»,
Joh. 17: 1. ’»Fader, allt Mitt är Ditt, och allt Ditt är mitt»,
Joh. 17: 10. Likaledes säger Herren om sin förbindelse
med menniskan, nämligen att den är ömsesidig, ty Han
säger: »Blifven i Mig och Jag i eder, den, som blifver i Mig ocli
Jag: i honom, han bär mycken frukt», 15, 4, 5. «Den, som äter
mitt kött och dricker mitt blod, blifver i 31 ig, och Jag: i honom»,
Joh. 6: 56. »På den dagen skolen I veta, att Jag är i min
Fader, och l i Mig, och Jag i eder», Joh. 14: 20. »Den, som gör
Kristi bud, den blifver i Honom, och Han i den», l Joh. 3:
24. 4: 13. »Hvar och en, som bekänner, att Kristus är
Guds-Sonen, i honom förblifver Gud, och han i Gud», l Joh. 4: 15.
-»Den, som hör min röst och öppnar dörren, till honom skall Jag
gå in och hålla Aftonmåltid med honom, och han ined Mig-», Uppb.
3: 20. Af dessa tydliga utsagor är det klart, att Herrens
och menniskans förbindelse är ömsesidig, och emedan den är
ömsesidig, så följer ock ovilkorligen, att menniskan bör
förbinda sig med Herren, för att Herren må kunna förbinda Sig
med henne, och att det i annat fall icke sker någon
förbindelse, utan ett aflägsnande, och till följd deraf åtskiljande,
dock sker detta aflägsnande och åtskiljande ej ifrån Herrens sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
