Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TRON. 427
381. III. Att en skrymtaliti? tro icke Sr tro.
En menniska blifver skrymtaktig, då hon tänker mycket
på sig sjelf och föredrager sig sjelf framför andra, ty
såmedelst rigtar och ingjuter hon sin själs tankar och böjelser
sin kropp och förbinder dem med dess sinnen. Deraf
blifver menniskan naturlig, sinlig och kroppslig, och då kan icke
hennes sinne dragas ifrån köttet, hvarmed det sammanhänger,
och icke heller upplyftas till Gud och i himlens ljus se
något af hvad som hör till Gud, d. v. s., icke något andligt;
och emedan hon är en köttslig menniska, synes henne det
andliga, som medelst hörseln ingår i förståndet, blott som
spöken och som bläddror i luften, ja, såsom flugor omkring
hufvudet på en springande och svettig häst; derför begabbar
hon det ock i hjertat, ty det är bekant, att den naturliga
menniskan anser andliga ting som galenskaper. En
skrymtare är ibland naturliga menniskor lägst naturlig, ty han är
sinlig, emedan hans själ är hårdt bunden vid hans kropps
sinnen, och derför älskar han icke att se annat än hvad hans
sinnen ingifva, och emedan sinnena äro i naturen, tvinga de
själen att tänka från naturen om alla ting, således äfven att
tänka på samma sätt om allt, som hör till tron. Om en
sådan skrymtare blifver predikant, behåller han i minnet
sådant som i hans goss- och ynglingaålder blef honom sagdt
om tron; men emedan innerst deruti icke är något andligt,
utan idel naturligt, så är det icke annat än själlösa ord, då
han inför församlingen föredrager detsamma; om de höras
eåsom vore de besjälade, så kommer det ifrån sjelf- och
verldskärlekens lustar, hvaraf de ljuda angenämt på grund af
hans talegåfva, samt smeka öronen nästan såsom harmoniska
sånger, När en skrymtaktig predikant efter slutad predikan
kommer hem, ler han åt allt, hvad han för sin församling
har framfört, om tron och ur Ordet, och säger måhända vid
sig sjelf: »Jag har kastat nätet i sjön och fångat flundror
och musslor, ty som sådana synas i hans inbillning alla de,
som äro i en sann tro. En skrymtare är såsom en huggen
bild med dubbelt hufvud, det ena inom det andra; det inre
hufvudet sammanhänger med bålen eller kroppen, det yttre,
gom vänder sig omkring det inre, är framtill måladt med
naturtrogna färger likasom ett mennisko ansigte, icke olikt de
trä-hufvud, som utsättas vid perukmakares verkstäder. Han är också
liksom en båt, hvilken seglaren kan styra efter behag genom
att vända seglet med och mot vinden; hans ynnest för allt
som tillgodoser köttets och hans sinnen? njutningar är en
sådan segelsättning. Skrymtaktige prester äro fullkomliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
