Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454 DEN SANNA KRISTNA KELlGIONEN.
och falskt, och, likasom det goda älskar att förbindas med
det sanna och det sanna med det goda, så älskar det onda
att förbindas med det falska, och tvärtom; än vidare,
likasom all insigt och visdom kommer af det godas och det
sannas förbindelse, så komma allt vansinne och all dåraktighet
af det ondas och det falskas förbindelse. Det ondas och det
falskas förbindelse invärtes skådad, är icke ett äktenskap,
utan äktenskapsbrott. 8. Emedan det onda och det falska
äro motsatser till det goda och det sanna, så är det klart,
att det sanna icke kan förbindas med det onda, icke heller
det goda med det falska, som kommer af det onda, ty om
det sanna fogas till det onda, så blifver det icke mera sant,
utan falskt, emedan det är förfalskadt, och om det goda
fogas till det falska, som kommer af det onda, så blifver det
icke mera godt, utan ondt, emedan det är skändadt. Men
det falska, som icke kommer af det onda, kan förbindas med
det goda. 9. Ingen, som af bekräftelse och lefverne är i det
onda och det falska deraf, kan veta hvad godt och sant är,
ty han tror sitt onda vara godt och som en följd deraf tror
han sitt falska vara sant; men hvar och en, som af
bekräftelse och lefverne är i det goda, och det sanna deraf, kan veta
hvad ondt och falskt är. Orsaken härtill är den, att allt det
goda och dess sanna är i sitt väsen himmelskt, men allt ondt
och deraf falskt, är i sitt väsen helvetiskt; och allt himmelskt
är i ljuset, men allt helvetiskt är i mörker».
399. III. Om Kärlek i allmänhet.
»Menniskans egentliga lif är hennes kärlek, och sådan
kärleken är, sådan är lifvet, ja, sådan är hela menniskan.
Men detta skall förstås så, att det är den förherskande och
rådande kärlek, som utgör menniskan. Denna kärlek har
flere sig underordnade kärleksarter, hvilka äro
härledningar deraf. Dessa härledda kärleksarter framträda visserligen
nog i en annan skepnad, men likväl hafva de alla sin rot
uti den förherskande kärleken och iitgöra med densamma ett
rike. Den förherskande kärleken är likasom deras konung
och hufvud, den styrer dem, och medelst dem såsom genom
medeländamål, ser och syftar den till sitt ändamål, som af
allt är det första och det sista, och detta gör den så väl
direkt, som indirekt. 2. Det, som hör till den förherskande
kärleken, är det, som man älskar framför allting. Hvad
menniskan älskar framför allting, det är alltid närvarande i
hennes tankar, emedan det är i viljan och utgör hennes
egentliga lif, såsom t. ex., den som framför allting älskar
rikedomar, vare sig penningar eller egodelar, han tänker beständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
