Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MENNISKOKÄRLEK ETC. 455
i sitt sinne på, huru han skall förvärfva sig dem; han
gläder sig innerligen då han vinner dem och sörjer innerligen
dj, han förlorar dem, ty hans hjerta är uti dem. Den, som
framför allt älskar sig sjelf, han kommer ihåg sig sjelf uti
allting, han tänker på sig sjelf, talar om sig sjelf och
handlar för sin egen skull, ty hans lif är hans eget jags lif. 3.
Menniskan har för ändamål det, som hon älskar framför allt;
detsamma har hon för ögonen eller tar hänsyn till i allt och
i hvarje ting, det är i hennes vilja såsom en dold flodåder,
som drager och för henne med sig, äfven då hon är
sysselsatt med något annat, ty det är det, som lifvar henne. Det
är denna kärlek, som den ena menniskan utforskar och
äfven ser hos en annan och medelst densamma antingen leder
han henne eller handlar med henne öfverensstämmande
dermed. 4. Menniskan är alldeles sådan beskaffad, som hennes
herskande kärlek eller lust, och det är den, som skiljer henne
från andra. Sådan som denna kärlek är, så blifver hennes
himmel, om hon är god, och hennes helvete, om hon är ond.
Denna kärlek är sjelf va henne s vilja, hennes egenhet (jag) och
hennes natur, ty den är hennes lifs sjelfva vara, och detta
kan icke förändras efter döden, emedan det är sjelfva
menniskan. 5. All menniskans glädje, sällhet och lycka kommer
af hennes förherskande kärlek och är öfverensstämmande
med densamma, ty hvad man älskar, det kallar man
glädjande, emedan man känner det; men det, som man blott tänker
och icke älskar, det kan man också kalla angenämt, men det
är icke ens lifsglädje. Kärlekens glädje är det, som för en
menniska är det goda, och det oangenäma är det, som för en
menniska är det onda. 6. Det är tvenne kärleksarter, hvilka
äro de egentliga källor, hvarifrån alla godheter och
sanningar hafva sin upprinnelse, och det är två kärleksarter, från
hvilka allt det onda och alla falskheter hafva sin upprinnelse. De
två kärleksarter, från hvilka alla godheter och sanningar hafva
sin upprinnelse, äro kärlek till Herren och kärlek till vår
nästa; men de två kärleksarter, från hvilka allt det onda och
alla falskheter hafva sin upprinnelse, äro sjelfkärlek och
verlds-kärlek. När dessa tvenne kärleksarter äro förherskande, äro
de alldeles stridande mot kärlek till Herren och till vår
nästa. 7. De två kärleksarter, hvilka, såsom sades, äro kärlek
till Herren och kärlek till vår nästa, utgöra himlen hos
menniskan, ty det är desea kärleksarter, som äro rådande i
himlen, och då de utgöra himlen hos menniskan, så utgöra de
äfven kyrka hos henne. De två kärleksarter deremot från
hvilka allt det onda och alla falskheter hafva sitt ursprung, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
