Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖM MENNISKOKÄRLEK ETC. 459
onda, hvilket herskar hos dem, som äro i 3geiikärlek, ar
i allmänhet förakt för andra, afund, ovänskap mot alla, som
icke gynna dem, och i följd deraf fiendtlighet, allt slags
hat, hämd, ränker, bedrägerier, obarmhertighet och grymhet;
och der sådana lidelser rinnas är ock förakt för Gud och
guddomliga ting, som äro kyrkans sanna och goda. Om de
hedra dessa, så är det endast med munnen, men icke i hjertat,
och emedan sådant ondt kommer ifrån kärleken med dess
onda, så äro äfven dylika falskheter förbundna dermed, ty
af det onda komma falskheter. 11. Verldskärlek består
deruti, att man med alla möjliga konster vill tillegna sig andras
egodelar, samt lästa hjertat vid rikedom och tillåta att
verlden drager och leder det bort ifrån den andliga kärlek, som
är kärlek till vår nästa, således från himlen. De äro i
verlds-kärlek, hvilka åtrå att med hvarjehanda konster draga till sig
andras goda, i synnerhet om det sker medelst ränker och
svek, så att de akta nästans goda för ingenting. De, som
äro i denna kärlek, eftertrakta andras egodelar, och, för så
vidt de icke frukta för lagen och för att förlora sitt goda
rykte samt den vinning som dermed är förbunden, så röfva,
ja utplundra de andras egodelar. 12. Men verldskärleken är
icke i så hög grad motsats mot den himmelska kärleken,
som egenkärleken, emedan icke ett så stort ondt är
förbor-gadt uti den. 15. Verldskärleken är mångfaldig; den är
kärlek till egodelar för att upphöjas till hedersposter, kärlek till
hedersposter och värdigheter för att vinna egodelar eller
kärlek till rikedom på grund af åtskilliga nyttor, hvaraf de
förnöja sig i verlden, samt äfven kärlek till rikedom för
blotta rikedomens skull, och en sådan kärlek hafva de girige,
o. s. v. Andamålet, för hvars skull man förvärfvar rikedom,
kallas nytta, och det är från ändamålet eller nyttan, som
kärleken får sin beskaffenhet, ty kärleken är af samma
beskaffenhet som det ändamål, hvilken den sträfvar att uppnå; det
öfriga tjenar såsom medel. 14. Med ett ord, egenkärlek och
verldskärlek äro raka motsatser mot kärlek till Herren och
kärlek till ens nästa, och fördenskull äro de, sådana de nu
äro beskrifna, helvetiska kärleksarter; de herska också
verkligen i helvetet och utgöra äfven helvetet hos menniskan.
Men kärlek till Herren och kärlek till ens nästa äro
himmelska kärleksarter: de råda också verkligen i himlen, och
ut-o-öra äfven himlen hos menniskan».
401. V. Om den Inre ocli den Yttre menniskan.
»Menniskan är så skapad, att hon på en och samm» gång
är såväl i den andliga verlden som i den naturliga verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
