Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
Den andliga verlden är den, hvarest änglarne bo, och den
naturliga verlden den, hvarest menniskorna bo. Emedan nu
menniskan är så skapad, så har hon fått ett inre och ett
yttre, det inre hvarigenom hon är i den andliga verlden och
det yttre hvarigenom hon är i den naturliga verlden. Det
är hennes inre som kallas den inre menniskan och det yttre
som kallas den yttre menniskan. 2. Hvar och en menniska
har ett inre och ett yttre, men det inre och det yttre är af
mycket olika beskaffenhet hos de gode och hos de onde.
Det inre hos de goda är i himlen och dess ljus, och det
yttre är i verlden och dess ljus, och detta ljus upplyses hos
dem af himlens ljus, och det inre och det yttre utgöra
således hos dem ett eller en enhet, likasom orsak och verkan
eller likasom det föregående och det efterföljande. Men hos
de onde är det inre i helvetet och i dess ljus, och detta
ljus är i förhållande till himlens ljus ett tjockt mörker, och
deras yttre kan vara i ett lika ljus som det, hvaruti de gode
äro, och derför är det förvrängdt. Deraf kommer det, att
de onde kunna tala och undervisa om tro, om kärlek och
om Gud, men icke såsom de gode af tro, af kärlek och af
Gud. 3. Den inre menniskan är den, som kallas den andliga
menniskan, emedan hon är i himlens ljus, som är ett andligt
ljus, och den yttre menniskan är den, som kallas den
naturliga menniskan, emedan hon är i verldens ljus, som är ett
naturligt ljus. En menniska, hvars inre är uti himlens ljus
och hvars yttre är i verldens ljus, hon är en andlig
menniska i hänseende till bådadera, emedan det andliga ljuset från
det inre upplyser det naturliga ljuset och gör det såsom sitt
eget; men det motsatta är förhållandet med de onde. 4.
Den inre, andliga jnenniskan är i sig sjelf betraktad som en
himlens ängel, och äfven medan hon lefver i kroppen är hon
i samfund med änglar, ehuru hon icke vet det, och efter
att hon är löst ifrån kroppen kommer hon bland änglar; men
den inre menniskan hos de onde är en satan och är äfven
medan hon lefver i kroppen i samfund med dem och
kommer också verkligen ibland dem, sedan hon är löst ifrån
kroppen. 5. Sinnets inre ängder hos dem, som äro andliga
menniskor äro i sjelfva verket upplyfta mot himlen, ty de
ee den i främsta rummet, men sinnets inre förmögenheter
hos dem, som äro blott naturliga, äro bortvända från himlen
och vända till verlden, emedan de skåda denna i främsta
rummet. 6. De, som hysa blott en allmän föreställning om
den inre och den yttre menniskan, tro, att det är den inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
