Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin föda, nämligen med sådant, som hör till insigt och om
döme, men för det ändamål, att han derigenom må vara i
stånd att tjena sina medborgare, samhället, fäderneslandet,
kyrkan, och således Herren. Den, som handlar så, sörjer för
sitt väl för evigheten. Deraf framgår hvad som är först i
tiden, och hvad som är först med hänsyn till ändamålet, samt
att det, som är först med hänsyn till ändamålet, är det, hvaråt
allt annat syftar. Det förhåller sig också härmed, likasom
med en som bygger ett hus; man lägger först grunden, men
grunden skall läggas för huset, och huset bygges för att tjena
till boning. Den, som tror att han är sig sjelf närmast i
första eller främsta rummet, han är lik en, som anser grunden
och icke boningen för ändamål, då likväl boningen är sjelfva
det första och sista ändamålet, och huset med grundvalen är
blott medel till att uppnå ändamålet.
407. Vi vilja nu förklara, hvad det är att älska sin
nästa. Att älska sin nästa är icke allenast att vilja och göra
godt mot en granne, en vän och en god menniska, utan ock
mot en främling, en ovän och en ond menniska. Dock
utöfvas kärlek emot de senare och de förra på olika sätt: Emot
en slägting och en vän utöfvas den genom omedelbara
välgerningar; men emot en ovän och en ond menniska genom
medelbara välgerningar, såsom medelst förmaningar,
tillrättvisning och straff för att förbättra dem. Detta kan
tydliggöras med följande exempel. En domare, som efter lag och
rättvisa straffar en missdådare, han älskar sin nästa, ty
derigenom förbättrar han brottslingen och ser medborgaren
tillgodo, att han icke må göra dem ondt. Hvar och en vet, att
en fader, som agar sina barn, då de göra illa, älskar dem,
och tvärtom, att den som icke agar dem, när de förtjena det,
han älskar deras onda, hvilket aldrig kan få namn af kärlek.
Vidare, om någon motsätter sig en fiendes angrepp och till
sitt eget skydd slår honom eller öfverlemnar honom åt
domaren, för att dermed afvända skada från sig, likväl med ett
sådant sinnelag, att han kunde blifva hans vän, då handlar
han af kärlek. Krig, som hafva till ändamål att försvara
fädernesland och kyrka, äro icke heller i strid emot kärleken;
ändamålet, hvarför man handlar, förklarar om det är kärlek
deruti eller icke.
408. Då nu alltså kärleken i sitt ursprung är att vilja
väl, och då välvilja har sitt säte i den inre menniskan, så
är det klart, att — då någon, som har kärlek, står emot en
fiende, straffar den skyldige och tuktar de onde — han då
gör det förmedelst den yttre menniskan, och derför kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
