Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
Att Kärlekens Första sak foestår uti att undanrödja
ondskor, och dess Andra uti att göra goda
gerningar som äro till nytta för Tår nästa.
435. Den lärosats, att kärlekens första sak är att icke
göra sin nästa något ondt och dess andra att göra honom
godt, intager första rummet i läran om kärleken, ty detta
lärostycke är likasom dörren till kärleksläran. Det är en
känd sak, att det onda har allt ifrån födelsen sitt säte i hvarje
menniskas vilja, och emedan allt ondt är rigtadt på
menniskan på nära håll, eller långt ifrån henne, och äfven på
samhället och fäderneslandet, så följer, att det ärftliga onda är
ondt emot vår nästa i alla grader. Menniskan kan af sjelfva
förnuftet inse, att - så mycket det i viljan inneboende onda
icke undanrödjes - så mycket är det goda hon gör
genom-trängdt af detta onda, ty det onda är då inne uti det goda
likasom kärnan i skalet och likasom märgen i benet.
Derför är det goda, som en sådan menniska gör, icke inre godt,
fastän det ser ut som godt, ty det är såsom ett glänsande
skal, inom hvilket kärnan är uppäten af maskar, och såsom
en hvit mandel, inorn hvilken är röta, hvarifrån rötta
trådar framgå ända till ytan. Vilja ondt och göra godt, äro i
sig sjelf tvenne motsatta ting, ty det onda kommer af hat emot
ens nästa och det goda af kärlek till ens nästa, eller, med
andra ord, det onda är ens nästas fiende och det goda är hans
vän. Dessa två motsatser kunna icke finnas i samma sinne,
d. v. s., det onda i den inre menniskan och det goda i den
yttre; ty om detta är fallet, så är det goda i den yttre
menniskan såsom ett Utvärtes läkt sår, inuti hvilket är ett
rödaktigt blodvar. Menniskan är då såsom ett träd, hvars rot är
murken, men som likväl bär frukter, hvilka till det yttre se
ut som smakliga och nyttiga frukter, men invärtes äro stygga
och odugliga; de äro ock såsom förkastade slaggstycken, som
utantill äro glänsande och af skön färg och säljas för
dyrbara stenar; med ett ord, sådana menniskor kunna jemföras
med bergufvens ägg, om hvilka man inbillas, att de äro
duf-ägg. Man bör veta, att det goda, som man gör med
kroppen, utgår från menniskans ande eller inre menniska; ty den
inre menniskan är hennes ande, som lefver efter döden, och
när derför menniskan bortlägger kroppen, som utgjorde
hennes yttre menniska, så är hon hel och hållen uti sitt
lefver-nes onda, och finner deruti sitt nöje, samt afskyr det goda
såsom vådligt för hennes lif. Att menniskan icke kan göra
något godt, som i sig sjelf är godt, förr än det onda är un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
