Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MENNISKOKÄRLEK ETC. 499
ibland kärleksverk - äro blott såsom guld ocli silfver
in-lagdt på urnor och minnesstenar öfver döda, ja, såsom
köttbitar, gifna åt helveteshunden Cerberus, och farjpengar åt
Kar ön för att blifva öfverförda till de Elyseiska fälten. Men
kärleken hos dem deremot, som tro, att det icke finnes
någon Gud, utan antaga naturen i stället för Gud - den är
hvarken oäkta eller skrymtaktig, icke heller död, utan
alldeles ingen, emedan den icke är förbunden med någon tro;
den kan derför icke kallas kärlek, emedan kärlekens
beskaffenhet bestämmes af tron. Sådana menniskors kärlek är
likasom bröd af aska, när den ses från himlen, eller likasom
kakor af fiskfjäll och såsom frukter af vax.
Att kälieks-Yänskap mellan de onde är ett inre hat
eniot hvarandra.
454. Det är visadt i det föregående, att hvarje
menniska har ett inre och ett yttre, och att hennes inre kallas den
inre menniskan och hennes yttre den yttre menniskan. Här
vilja vi tillägga, att den inre menniskan är uti den andliga
verlden och den yttre i den naturliga verlden. Orsaken, till att
menniskan är skapad sådan, är den, att hon må kunna förbindas
med andar och änglar i deras verld, och på grund deraf tänka
i följdriktig ordning, samt efter döden öfverföras från sin
verld till den andra. Med den andliga verlden förstås både
himlen och helvetet, och emedan den inre menniskan är
tilleamman med änglar och andar i deras verld, och den yttre
med menniskorna, så är det klart, att menniskan kan hafva
sällskap med helvetets andar och äfven med himlens änglar;
medelst denna förmåga och magt skiljer sig menniskan ifrån
djuren. Sådan menniskan är beskaffad med hänsyn till sin
inre menniska, sådan är hon i sig sjelf, men icke sådan hon
är beskaffad med hänsyn till sin yttre; ty den inre
menniskan är hennes ande, som verkar medelst den yttre. Den
materiela kroppen, hvarmed hennes ande omklädes i den
naturliga verlden, är ett bihang för menniskoslägtets
fortplantnings skull samt för den inre menniskans bildande; ty den
inre menniskan bildas i den naturliga kroppen likasom trädet
i jorden och fröet i frukten. Men mer angående den inre
och den yttre menniskan kan man se i det föregående, n. 401.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
