Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
455. a. Men hurudan en ond menniska är till sin inre
menniska, och hurudan en god menniska är till sitt inre,
kan man inse af denna korta beskrifning om himlen och
helvetet; t j den inre menniskan hos de onde är förbunden med
djeflarne i helvetet, och hos de gode är hon förbunden med
änglarne i himlen. Helvetet är, på grund af de der rådande
kärleksarter, uti alla slags nöjen af det onda, d. v. s., i nöjen af
hat, hämd och mord, i nöjen af röfveri och tjufnad, af
lastande och smädande, af gudsförnekelse och af Ordets
vanhelgande. Detta allt ligger doldt i begärelserna, på hvilka
menniskan icke gifver någon akt, och af dessa nöjen brinna
helvetets andar liksom tända eldbränder. Dessa nöjen äro de,
som i Ordet menas med den helvetiska elden. Men himlens
nöjen äro nöjen af kärlek till sin nästa och kärlek till Gud.
Emedan nu helvetets nöjen äro motsatser till himlens nöjen,
så är ett stort svalg mellan dem, hvaruti ofvanifrån inflyta
himlens nöjen och nedifrån helvetets nöjen. Midt uti detta
mellanrum är menniskan, så länge hon lefver i verlden, på
det att hon skall vara i järn vigt, och således i ett tillstånd
af frihet att vända sig tiU himlen eller till helvetet. Det är
detta mellanrum som förstås med det stora syalgr, som är
be-fästadt mellan dem, som äro i himlen och dem som äro i
helvetet, Luk. 16: 26. Häraf är det klart huru vänskap af
kärlek är beskaffad hos de onde, nämligen att den med
hänsyn till den yttre menniskan antager åthäfvor och minspel
och sken af sedlighet i ändamål att kunna utlägga sina nät
och utforska, hvar tillfälle gifves att njuta nöjena af sina
kärleksarter, af hvilka deras inre menniska brinner. Det är endast
fruktan för lagen och följaktligen för förlust af rykte och lif,
som återhåller och hindrar deras onda lustar från att bryta
ut i handling, och derför är deras vänskap såsom en
spindel i socker eller en huggorm i bröd, eller en krokodilunge
i en honungskaka och en orm i gräset. Sådan är de ondas
vänskap med hvem som helst; men emellan befästade onde,
såsom tjufvar, röfvare och kapare är den förtrolig, så länge
de med endrägtig håg jaga efter rof, ty då kyssas de såsom
bröder, fägna sig med måltider, sång och dans, och
samman-evärja sig till andras förderf; men i sitt hjertas grund
betraktar hvar och en sin kamrat såsom en fiende. Detta ser
och fruktar också en slug röfvare hos sin stallbroder. Häraf
är det klart, att det mellan sådana icke finnes någon
vänskap, utan ett inre hat.
455. b. Hvarje menniska, som icke öppet sällat sig till
missdådarne och utöfvat röfverier, utan fört en borgerligt sed-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
