Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
den samt loford med ödmjuk tacksägelse af skyddslingarne?
Lyfter icke sådant beröm hjertat och äfven den känsla, som
kallas kärlek, ända till dess högsta spets? De rike, som icke
gå på gatorna, utan åka, kunna icke vända ögonen till dem,
som sitta på sidorna vid väggarne och räcka dem slantar;
derför gifva de större summor till sådana anstalter, som på
en gång äro till gagn för flere, men de mindre betydande,
som gå på gatorna och som ej hafva råd att gifva så
mycket, de må göra det andra». När han hade sagt detta, stod
plötsligen en annan upp från samma bänk och öfverröstade
hans stämma, och sade: »Måtte dock icke de rike föredraga
sin kärleks frikostighet och förträfflighet framför det bidrag,
som en fattig gifver åt en fattig; ty vi veta att hvar och
en, som gör något, handlar enligt sin persons värdighet, vare
sig en konung, fältherre, öfverste eller soldat, ty kärleken i
sig sjelf betraktad värderas icke efter personens rang och
gåfvans värde, utan efter fullheten af det hjertelag hvarmed
den gifves, och följaktligen kan en fattig vara frikostig af
fullare kärlek, då han gifver en enda slant, än magnaten, som
gifver eller testamenterar en stor summa. Det är ock i
enlighet med följande ord: * Jesus såg de rika lägga sina
gåfvor i offerkistan, och Han såg äfven en fattig enka lägga dit
två skärfvor; och Han sade: sannerligen säger jag eder, denna
fattiga enkan har lagt mer än alla», Luk. 21: l-3.
Derefter stod en upp ifrån fjerde bänken till venster, och sade:
»Min mening är den, att kärlek består uti att rikta kyrkor och
rara yälg-0’rande mot dess tjenare, och denna åsigt bestyrker jag
dermed, att den som utöfvar sådan kärlek har något heligt
i sitt sinne, handlar af heliga känslor, som äfven helgar hans
gåfvor: detta är ock öfverensstämmande med kärleken,
emedan den i sig sjelf är helig. All gudstjenst i kyrkorna är
ju helig, ty Herren säger: hvarest två eller tre äro
församlade i mitt namn, der är jag midt ibland dem; och Hans
tjenare, presterna, tjena Honom. Häraf slutar jag, att de
gåfvor, som gifvas till presterskapet och till kyrkorna, äro
förmer än de gåfvor, som gifvas till andra personer och till
annat ändamål; och dessutom har presterskapet fått magt att
välsigna och dermed äfven att helga dessa gåfvor. För
öfrigt är det ingenting som så vidgar och gläder sinnet, som
att se sina offergåfvor såsom lika många helgedomar
(välsignade till helgedomens nytta).
Sedan stod en upp ifrån fjerde bänken till höger och yttrade
sig sålunda: »Min mening är den, att det gamla kristna
Brödraskapet är Kärlek, och denna åsigt styrker jag dermed, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
