Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MENNISKOKÄRLEK ETC. 509
hvarje kyrka, som dyrkar den sanna Guden, begynner ifrån
kärlek, likasom den gamla kristna kyrkan, och emedan
kärlek förenar sinnena och förbinder många till ett, så kallade
de sig derför bröder, men bröder i Jesus Kristus deras Gud.
Men emedan de då voro omgifna af hedniska barbarer, för
hvilka de fruktade, gjorde de en gemensamhet af sina
egodelar, och deraf samfäldt ensinnadt gjorde sig glada, och i
eina samqväm talade de dagligen om Herren Gud deras
FräT-eare Jesus Kristus, och vid deras middag- och aftonmåltider
var kärlek ämnet för deras samtal; deraf kom deras
brödraskap. Men efter kyrkans första tider, då söndringar började
uppkomma, och slutligen det skändliga Arianska kätteriet,
Eom hos många borttog begreppet om Herrens
Menniskoväsens Guddomlighet, blef kärleken föråldrad, och brödraskapet
försvann. Det är sant, att alla, som i sanning dyrka Gud
och hålla Hans bud, äro bröder, Matt. 23: 8, men de äro
bröder i anden; men emedan man nu för tiden icke känner
huru någon är beskaffad till sin ande, är det icke
nödvändigt att kalla hvarandra bröder. Ett brödraskap i tron allena
är icke brödraskap, än mindre ett brödraskap i tro på en
annan Gud än Herren Gud Frälsaren, ty den kärlek som är
nödvändig för att göra ett brödraskap är icke uti denna tro.
Häraf slutar jag, att det gamla kristna brödraskapet var
kärlek; men detta har varit, och är icke nu, dock förutsäger
jag, att det skall återupprättas». När han sagt detta, syntes
ett eldrödt ljus genom fönstret i öster, och färgade hans
kinder, och de församlade blefvo bestörta, då de sågo det. Till
sist stod en upp ifrån femte bänken till vänster och bad, att
det måtte tillåtas honom att göra ett tillägg till hvad den
nästföregående anfört, och efter erhållet tillstånd sade han:
»Min mening är den. att Kärlek består uti att förlåta livar och
«n hans skulder. Denna mening har jag fattat af det vanliga
talesätt, som de begagna, hvilka gå till den Heliga
Måltiden, ty somliga säga då till sina vänner: Förlåt mig för hvad
jag har brutit, och de tro då, att de hafva uppfyllt alla
kärlekens pligter. Men jag har tänkt vid mig sjelf, att detta
är endast en målad bild af kärleken och icke en verklig
form af dess väsen, ty detta säga så väl de, som icke
förlåta, som de, hvilka icke sträfva efter att förvärfva sig
kärlek, och desse äro icke bland dem (som menas) i den bön,
som Herren Sjelf lärde: »Fader, förlåt oss våra skulder
såsom ock vi förlåta dem som brutit emot oss». Ty brott äro
såsom bölder; om de icke öppnas och läkas, samlar sig var
deruti, som förstör de närliggande delarne och kryper omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
