- Project Runeberg -  Den sanna kristna religionen /
521

(1892) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Adolph Theodor Boyesen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM MENNISKOKÄRLEK ETC. 521

af förnuftet»; och jag sade: »Huru kan menniskans inre och
yttre skiljas från hvaranda? Hvem inser icke eller kan icke af en
allmän förnimmelse inse, att allt menniskans inre fortgår och
fortsattes i det yttre och äfven till hennes yttersta för att
frambringa sina verkningar och utföra sina gerningar? Ar
icke det inre till för det yttres skull, på det att det må utgå
och ända i det yttre och ega bestånd deruti och sålunda
vara till, likasom en pelare hvilar på sin fot? I kunnen ju
inse, att det yttersta måste upplösas och förflyta såsom
blad-dror i luften, om icke en sådan fortsättning och deraf
följande förbindelse egde rurn. Hvem kan neka, att Guds inre
verkningar hos menniskan äro myriaders myriader, om hvilka
menniskan ingenting vet, och hvartill tjenar det att veta
något derom? Det är nog, att man känner det yttersta,
hvaruti hon med sin tanke och vilja är tillsamman med eller
samverkar med Gud.

Men detta skall upplysas med ett exempel. Vet man väl
det ringaste om talförmågans inra verksamheter, såsom huru
lungan drager in luften och dermed fyller luftblåsorna,
luftrören och flikarne; huru hon utsläpper densamma i
luftstrupen och der förvandlar den till ljud; huru ljudet i
strupöpp-ningen afpassas eller moduleras med struphufvudets hjelp;
och huru tungan sedan bestämmer det, och lapparne fullända
bestämningen af ljudet, så att det blifver tal? Äro icke alla
dessa inre verkningar, om hvilka menniskan ingenting vet, för
det yttres skull, för att menniskan må kunna tala? Tag bort
eller frånskilj en enda af dessa inre verksamheter från dess
sammanhang med det yttre, skulle väl menniskan då kunna
tala mer än en stock? Ännu ett exempel. De båda
händerna äro det yttersta af menniskans kropp, men de inre
delar, som fortsättas dit, komrna likväl ifrån hufvudet genom
halsen samt bröstet, skulderbladen, armarne och framarmarne.
Finnas icke i dessa lemmar otaliga muskelväfnader, otaliga
knippen af rörelsetrådar, otaliga nerver och blodkärl samt
flere benfogningar med sina band och hinnor? Icke vet
menniskan något om dem, om hvilka nian icke har någon
medvetenhet, och likväl äro händerna i verksamhet af alla och
hvarje enskild af dessa okända delar. Antag, att de inre
delarne kring handleden skulle böja händerna åt venster eller
höger, men att de icke medelst fortsatt sammanhang gingo
inuti handen, skulle då handen icke falla ifrån leden och
förruttna såsom en frånsliten liflös del? Jo visserligen; det
skulle blifva med handen såsom med kroppen, då en
menniska haishu£-£es. Alldeles lika vore det med menniskosinnet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:43:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/densanna/0543.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free