- Project Runeberg -  Den sanna kristna religionen /
534

(1892) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Adolph Theodor Boyesen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

534 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.

der, synes som en hel verld. I denna mellanrymd utdtomar
ondt ifrån helvetet i stor myckenhet, och å andra sidan
inflyter godt ifrån himlen äfven i stor myckenhet. Det är
denna mellanrymd, hvarom Abraham sade till den rike i
helvetet: »Mellan oss och eder är ett stort svalg befäst, så att de
som vilja gå öfver härifrån till eder icke kunna, icke heller kunna
de som äro der gå öfver till 055», Luk. 16: 26. Midt uti
denna mellanrymd är hvarje menniska till sin ande, endast
fördenskull, att hon må hafva viljefrihet. Emedan denna
mellanrymd är så ofantlig, och synes för dem, som äro der,
såsom en stor verld, kallas den Andeverlden, ty den är full
af andar, emedan hvarje menniska kominer allra först dit
efter döden och der beredes antingen till himlen eller till
helvetet. I detta tillstånd lefver hon i sällskap med andar,
likasom förut bland menniskor i den naturliga verlden, men det
är icke någon skärseld, hvilket är en saga uppfunnen af den
Eomerska kyrkan. Men om denna verld hafva vi särskildt
talat i arbetet om Himlen och Helvetet, utgifvet i London 1758,
n. 421-535.

476. Hvarje menniska förändrar i andeverlden ställen
eller lägen allt ifrån barndomen ända till ålderdomen. När
man är barn hålles man i det östra väderstrecket mot norr;
i gossåldern går man, i den mån man lär sig de första
religionsgrunderna, småningom öfver från norr till söder; i
ynglingaåldern föres man i den mån man börjar tänka af sitt
eget förstånd, mot söder, och sedan, då man kommit till eget
omdöme och sjelfständighet, blifver man allt efter tillväxten
i sådant, som innerst har hänsyn till Gud och kärlek till ens
nästa, förd mot sydost; men om man tycker om det onda
och insuper det, går man fram åt vester; ty alla i den
andliga verlden bo efter väderstrecken. I Öster bo de, som äro
i det goda från Herren, ty i den ängden är solen, i hvars
midt Herren är. I Norr bo de, som äro i okunnighet; i Söder
de, som äro i eller hafva insigt, och i Vester de, som äro i
det onda. Menniskan hålles dock icke med hänsyn till
kroppen i denna Mellanrymd eller Midt, utan till sin ande, och
eftersom denne förändrar tillstånd genom att närma sig till
det goda eller till det onda, föres den öfver till ställen eller
lägenheter i det ena eller andra väderstrecket och kommer
i umgänge med dem, som bo der. Dock bör man veta, att
icke Herren för menniskan hit eller dit, utan menniskan
försätter sig sjelf dit på mångahanda sätt. Om hon utväljer
det goda, då för menniskan med Herrens hjelp, eller snarare
Herren tillsammans med menniskan, hennes ande mot öster;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:43:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/densanna/0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free