Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BEN FRIA VILJAN. 543
att följaktligen än mindre någon förbindelse mellan båda dessa
väsentligheter kunde ega rum hos henne, har i kapitlet om
tron blifvit till fullo bevisadt. Häraf följer, att menniskan
utan fri vilja i andliga ting icke hade något, hvarigenom
Herren kunde förbinda sig med henne, och utan ömsesidig
förbindelse gifves dock ingen omskapning och nyfödelse, och
följaktligen icke heller någon frälsning. Att intet
tillräknande vore möjligt utan en Ömsesidig förbindels emellan
menniskan och Herren, det är en oemotsäglig slutsats. Från
bekräftelsen af den tron, att intet tillräknande af godt och ondt
eger rum, samt att man icke har fri vilja i andliga ting,
följa många och förfärliga slutsatser, hvilka skola
utvecklas i sista delen af detta arbete, der det skall talas om de
kätterier, vidundeiiigheter och motsägelser, som framgå af
den nuvarande tron, hvilken tillräknar sig Herren Gud
Frälsarens förtjenst och rättfärdighet
486. Läran om förutbestämmelse är ett foster af den
nuvarande kyrkans tro, emedan den födes af tron på
fullkomlig vanmagt och ofrihet i andliga ting. Läran om
förutbestämmelse har dessutom framkommit af den åskådningen, att
menniskans omvändelse är likasom själlös, att hon är som en
stock, och att hon efter omvändelsen icke af något
medvetande har någon kännedom, örn hon såsom stock är
lefvande-gjord af nåd, eller icke; ty det heter, att utkorelsen sker af
Guds blotta nåd, med uteslutande af all verksamhet från men
niskans sida, vare sig af naturens eller förnuftets krafter, samt
att utkorelsen sker hvar och när Gud vill, följaktligen efter
godtfinnande: De gerningar, hvilka åtfölja tron såsom
vitnesbörd om dess tillvaro, synas inför ett tänkande sinne likna
köttets gerningar, emedan anden, som verkar dem, icke
uppenbarar af hvad ursprung de äro, utan gör dem så väl som
sjelfva tron till verk af nåden eller af Guds godtfinnande.
Häraf är det klart, att den nuvarande kyrkans lärosats om
förutbestämmelse utgått från dessa åsigter likasom stängeln
ur sitt frö, och jag vågar säga, att en sådan lära måste
framkomma såsom en nästan oundviklig följd af en sådan tro.
Denna tro blef utkläckt först af dem, som hyllade läran om
ett förutbestämdt öde, sedan antagen af Gottschalk, derefter
af Calvin och hans anhängare, slutligen blef den stadfäst af
kyrkomötet i Dordrecht, och derifrån öfverförde Supra- och
Infralapsarierna den till kyrkan såsom ett religionens
palla-dium eller snarare såsom ett Gorgon- eller Medusahufvud
inskuret i Minervas sköld. Men hvilken skadligare lära har
kunnat utkläckas? och hvilken grymmare tro om Gud har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
