Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
het och tro, och Herren verkar kärlek och tro hvar for sig
med menniskans fulla frihet, för att det må vara en
inbördes och ömsesidig förbindelse och derigenom frälsning. 5.
Emedan all dorn, som öfvergår menniskan efter döden, beror
af det bruk, hon gjort af sin fria vilja i andliga ting.
498. Af dessa betraktelser följer, att sjelfva den fria
viljan i andliga ting har i all fullkomlighet sitt säte i
menniskans själ, och derifrån likasom ådern i en källa inflyter i
hennes sinne med hänsyn till båda dess delar, som äro
viljan och förståndet, och genom dem i kroppens sinnen samt
i tal och handlingar. Ty det är hos hvarje menniska tre
lifs-grader,själen, sinnet och kroppen, och allt det som är i en högre
grad är i fullkomlighet öfver det, som är i den lägre graden. Det
är denna menniskans frihet, förmedelst hvilken, i hvilken och
med hvilken Herren är närvarande uti menniskan och
oupphörligen yrkar att blifva emottagen; men Han upphäfver och
borttager aldrig friheten, emedan, såsom förut är sagdt,
intet af det, som man gör af ofri vilja i andliga ting, kan
förblifva hos menniskan; derför kan man också säga, att det är
denna frihet, i hvilken Herren bor hos menniskan i hennes
själ. Men att utöfningen af det onda såväl i den andliga
som den naturliga verlden hålles medelst lagar inom
skrankor, emedan samhället i båda verldarne eljest skulle
förstöras, det är en sanning, som är tydlig utan någon förklaring.
Det torde likväl vara nödvändigt att belysa den satsen, att
utan dessa yttre band, ej allenast samhället icke kunde
bestå, utan ock hela menniskoslägtet skulle gå förloradt, ty
menniskan är alldeles inväxt i tvenne slags kärlek, som äro
kärlek till att herska öfver alla och kärlek till att ega allas
egodelar. Dessa kärleksarter rusa fram utan gräns, om man
gifver dem fria tyglar. Det ärftliga onda, till hvilket
menniskan födes, har hufvudsakligen sitt ursprung ifrån dessa
två slags kärlek. Adams synd bestod icke heller i något
annat, än att han ville blifva såsom Gud, och denna onda
böjelse ingaf ormen honom, såsom det står skrifvet;
fördenskull heter det i förbannelsen öfver honom, att jorden skall
bära honom törne och tistel, l Mos. 3: 5, 18, hvilket
betyder allt slags ondt samt det falska, som kommer deraf. Alla
som hängifvit sig åt dessa två slags kärlek, anse sig sjelfva
allena såsom den endaste medelpunkt, hvaruti och hvarför
alla andra äro skapade. Sådana menniskor hafva icke något
förbarmande, ingen fruktan för Gud, ingen kärlek till sin
nästa, och följaktligen råder hos dem obarmhertighet,
omensk-lighet och grymhet samt en helvetisk lust och åtrå att röfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
