Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BEN FFJA TILJAN. 561
diae, på hvars renliirighet, såsom han kallade det, de
evangeliske nu för tiden svärja. Han öppnade boken och läste
följande: »Menniskan är till det goda alldeles förderfvad och
dö d, så att det efter fallet och före nyfödelsen icke finnes i hennes
natur ens en gnista af andliga krafter qvar eller öfrig,
hvarigenom hon kan beredas till Guds nåd eller emottaga den, då den
erbjudes, eller af sig sjelf och medelst sig sjelf vara mottaglig för
Hans nåd, eller i andliga ting förstå, tro, omfatta, tänka, vilja,
begynna, fullborda, handla, verka, medverka eller lämpa och
beqväma sig till nåden eller något till omvändelse, vare sig till
hälften eller till minsta del». Ån vidare: »Menniskan är i
andliga ting, som syfta till själens frälsning, såsom den saltstod,
hvartill Lots hustru blef förvandlad, och lik en stock eller sten,
som är utan lif och hvarken har ögon, mun eller några sinnens
bruk. Men likväl har hon magt att röra sig och att styra sina
yttre lemmar, så att hon kan gå till offentliga sammankomster
och höra Ordet och Evangelium». (Detta står att läsa i min
upplaga, sid. 656, 658, 661, 662, 663, 671, 672, 673).
Derefter foro de alla tillsamman och ropade på en gång: »Detta
är verkligen renlärigt». Jag stod i närheten och hörde
uppmärksamt på allt hvad de sade, och emedan jag upptändes
i min ands, frågade jag med hög röst: »Om I gören
menniskan till en saltstod, ett djur, en blind och en vansinnig
med hänsyn till andliga ting, hvad är då eder teologi? År
den icke andlig i allt och hvarje del deraf?» Härtill svarade
de efter någon tystnad: »I hela vår teologi finnes icke
något andligt, som förnuftet fattar. Vår tro är deruti det enda
andliga; men den hafva vi noga tillslutit, på det att ingen
må skåda derin, och vi akta oss, att icke någon andlig stråle
rnå utgå derifrån och blifva synlig för förståndet. Dessutom
kan menniskan af sin egen fria vilja icke bidraga det
ringaste till att emottaga denna tro. Vi hafva också aflägsnat
kärleken ifrån allt andligt och gjort honom till en rent
moralisk dygd; sammaledes hafva vi gjort med de tio budens lag.
Med hänsyn till rättfärdiggörelse, syndaförlåtelse, nyfödelpe
och såsom en följd deraf frälsning, hafva vi icke heller
tillagt den något andligt, ty vi säga, att tron verkar allt
detta, men huru, det veta vi alls icke. I stället för bättring
hafva vi antagit förkrosselse, och för att man icke må tro,
att den är andlig, hafva vi skilt den ifrån all beröring med
tron, så att de icke hafva den ringaste beröring med
hvarandra. Om återlösningen haf^a vi icke heller antagit andra
än rent naturliga begrepp, som hufvudsakligen äro, att Gud
Fader har beslutit menniskoslägtet under fördömelse, och
Den San. Kr Ed 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
