- Project Runeberg -  Den sanna kristna religionen /
578

(1892) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Adolph Theodor Boyesen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

578 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.

Gud. Ty innan detta sker, står menniskan utanför pånyttfö»
delsen, och om då någon tanke på evig salighet insmyger
sig hos henne, så vänder hon sig visst nog till den, men hon
vänder sig också genast bort derifrån, ty den går ej in hoa
menniskan längre än till hennes tankes föreställningar, och
derifrån går den ut i talets ord och möjligtvis också i nå-

fra med talet öfverensstämrr. ande åtbörder. Men när en
så-an tanke ingår i viljan, då är den i menniskan, ty viljan är
sjelfva menniskan, emedan hennes kärlek bor deri, men
tanken är utanför menniskan, om den icke utgår ifrån hennes
vilja; om detta sker, då utgöra viljan och tanken ett och
utgöra tillsamman menniskan. Häraf följer, att bättring -
för att vara sann bättring och vara verksam hos menniskan
- bör tillhöra viljan eller komma af viljan och som en följd
deraf tillhöra tanken, och ej tanken allena; den måste
således vara verksam och ej endast i munnen. Att bättring är
begynnelsen till kyrkan, framgår uppenbarligen af Ordet.
Johannes Döparen, som var förutsänd till att bereda
menniskorna för den kyrka, som Herren skulle instifta, predikade
bättring då han döpte; fördenskull kallades hans dop
bättringsdop, och det af den orsak, att Dopet betecknade en
andlig tvagning, som är retdng ifrån synder Detta gjorde
han i Jordan, emedan denna flod betecknade ett införande
till kyrkan, ty den var den första gränsen af Kanaans land,
der kyrkan var. Herren Sjelf predikade också bättring till
syndernas förlåtelse, hvarmed Han lärde, att bättring är
begynnelsen till kyrkan, och att menniskans synder
undanrödjas i den mån hon gör bättring, och i den mån synderna
undanrödjas blifva de förlåtna. Dessutom befalde Herren de
tolf apostlarne och äfven de sjuttio, som Han utsände, att
de skulle predika bättring. Häraf framgår det klart, att
bättring är begynnelsen till kyrkan eller kyrkans första sak.

511. Att kyrkan icke finnes hos menniskan förr än
hennes synder äro undanröjda, kan hvar och en sluta af sitt
förnuft, och det kan dessutom belysas med följande jemförelse!’:
Hvem kan väl släppa får, killingar och lam in på falt
eller i skogar – hvarest finnas alla slags vilddjur - innan
han utdrifvit vilddjuren? Hvem kan bereda en med törnen,
tistlar och nässlor öfverväxt jord till trädgård, innan han
utrotat dessa skadeväxter? Hvem kan införa en styrelseform af
rättvisa med urskiljning och .grunda ett borgerligt samhälle
i en stad - som är i fienders magt - förr än han
utdrifvit fienderna? På samma sätt förhåller det sig med hänsyn
till det onda hos menniskan, hvilket är likasom, rofdjur, törne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:43:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/densanna/0600.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free