Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BÄTTRING. 581
för bättring, som så ofta omtalas och äfven ålägges i Ordet;
men att den är måhända någon sinnesrörelse hos enfaldige,
eom föga veta något om Evangelium, och som derför känna nå-
g)n ångest, när de höra talas om eller tänka på qvalen i helvetet,
e sade dessutom, att Evangelii tröst, som blifvit inpräglad
i deras sinne ifrån deras första ungdom, har så aflägsnat all
ånger, att de i sitt hjerta logo deråt, då man talade derom,
och att helvetet icke har kunnat injaga hos dem mer
förskräckelse, än Vesuvii och Etnas eld kan oroa dem, som bo
i Warschau och Wien, eller än basilisker och ormar i Arabiens
ödemarker eller tigrar och lejon i Tartariets skogar kunna
oroa dem, som äro i säkerhet, lugn och stillhet i någon stad
i Europa, samt att Guds vrede icke mera förskräckt och
förkrossat dem än Persiske konungens vrede kan förskräcka dem,
som äro i Pennsylvanien. Häraf, äfvensom af skäl härledda
ifrån deras lärosatser, (traditiones) är jag fast öfvertygad om,
att om Ångern icke är bättring, sådan den beskrifves i det
följande, så är den icke annat än ett inbillnings-spel. Att
Protestanterna satte förkrossning i stället för bättring, skedde
också derför, att de skulle slita sig lösa ifrån de
Romerskkatolske, som yrka bättring och tillika menniskokärlek; och
sedan de bekräftat rättfärdiggörelse medelst tro allena,
anförde de såsom skäl för att antaga ånger i stället for
bättring det, att med bättringen, likasom med kärleken, skulle
något af menniskans eget, som smakar af förtjenst, ingå i
hennes tro och befläcka densamma.
Att blott Munnens bekännelse, att man är en syndare,
icke är någon Bättring.
516. Om denna munnens bekännelse säga
protestanterna, som hylla den Augsburgiska bekännelsen, sålunda:
»Ingen kan någonsin veta sina synder, och derför kunna de icke
uppräknas; de äro dessutom förborgade i det inre och derför
skulle bekännelsen blifva falsk, osäker, ofullständig och
stympad. Men den, som bekänner sig helt och hållet vara idel
synd, han inbegriper alla synder, utesluter ingen och glömmer
ingen. Syndernas uppräknande, ehuru icke nödvändigt, bör
likväl icke afskaffas eller tagas bort för de veka och rädda
samvetenas skull, men detta är blott en barnslig och vanlig
bekännelseform för de enfaldige och fåkunnige». Formula
Concordise, sid. 327, 331, 380. Men denna bekännelse hafva
Protestanterna antagit i stället för verklig Bättring, sedan de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
