Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
förskräckelse, likasom om de såge ett vidunder stå vid
sängen i dagningen. Häraf framgår tydligen, hvarför verklig
bättring inom den reformerade kristenheten har likasom
kommit ur bruk och förkastats. Jag frågade i deras närvaro
några, som hörde till den romersk-katolska religionen,
angående deras verkliga bekännelse inför sina prester, om den
varit motbjudande, och de svarade, att sedan de begynt
dermed, fruktade de icke att uppräkna sina förseelser inför en
biktfader, som icke var sträng, och att de med en viss
förnöjelse hopsamlat dem och glädtigt berättat de lindrigare,
men under någon rädsla de svårare, att de årligen efter vana
fritt upprepade sin syndabekännelse och efter aflösningen
återvände till sin förra glada sinnestämning, äfvensom att de
ansågo alla vara orena, som icke vilja uppenbara sitt hjertas
befläckelser. När de reformerade, som voro närvarande, hörde
detta, flydde de bort, somliga leende eller storskrattande,
somliga förvånade och likväl berömmande. Sedan närmade
sig några, som hörde till samma kyrka, men som hade
vistats i länder der reformerad kyrka var, och hvilka efter der
vedertaget bruk icke såsom deras bröder på andra orter gåfvo
en omständlig bekännelse, utan blott en allmän inför sin
andlige ledare. Dessa sade, att de alldeles icke kunnat
utforska sig, utleta och yppa sitt verkliga onda och sina
tankars hemligheter, och att de kände det så motbjudande och
afskräckande som att vilja öfverstiga grafven till en skans,
der soldaten står väpnad och ropar: »Kom icke hit!» Häraf
är nu tydligt, att verklig bättring är lätt för dem, som några
gånger utfört den, men högst motbjudande för dem, som icke
utöfvat den.
563. Man vet, att vanan är den andra naturen, och
att derför det, som är lätt för en, ar svårt för en annan; så
är det äfven med att ransaka sig sjelf och att bekänna de
synder, som man har upptäckt hos sig. Hvad är lättare för
en daglönare, en bärare eller jordbrukare än att arbeta från
morgon till qväll med sina armar, medan deremot en
förnäm och fmbildad menniska ej utan svett och möda kan göra
det en half timme. Det är ganska lätt för en löpare, att med
sin staf i handen och mjuka skor på fötterna tillryggalägga
en mils väg, men en som är van att åka i vagn kan
knappast sakta löpa från den ena gatan till den andra. Hvarje
handtverkare, som är flitig vid sitt arbete, gör det lätt och
gerna, och då han går derifrån längtar han tillbaka,
hvaremot en annan i samma konst förfaren, men som är lat,
knappast ens kan tvingas dertill. Sammalunda är det ined
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
