Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BÄTTRING. 603
Irtar och en som sysselsätter sig med någon förrättning eller
något arbete. Hvad är lättare för en, som öfv ar
gudaktig-het, än att bedja till Gud, och hvad är svårare för den åt
ogudaktighet hängifne, och tvärtom? Hvilken prest, som
företa gången predikar inför en konung, är väl utan fruktan,
men sedan han blifvit van, fortgår han oförskräckt. Hvad
är lättare för en änglamenniska än att upplyfta ögonen mot
himlen, och för en djefvulsmenniska att sänka dem ned mot
helvetet? Men om denne senare är en skrymtare, kan han
lika väl se upp mot himlen, fast med frånvändt hjerta. Det
ändamål, för hvilket man verkar, och den vana, som man till följd
deraf har tillegnat sig, bildar hvar och ens personlighet.
Att den, som aldrig liar gjort Bättring, eller aldrig
skådat in uti sitt inre och utforskat sig, slutligen
icke yet hvad ondt som är fördömligt och
hvad godt som är saliggörande.
564. Emedan få i den reformerade kristenheten göra
bättring, är det nödvändigt att här tillägga den
anmärkningen, att den, som aldrig skådat in uti sitt inre och
genomforskat sig, slutligen icke vet hvad ondt som är fördömligt,
och hvad godt som är saliggörande, emedan han icke har
någon religion, hvaraf han kan veta det. Ty det onda, som
menniskan icke ser, känner och erkänner, det blifver qvar
hos henne, och hvad som qvarblifver, det rotar sig mer och
mer in i henne, ända till dess att det tillstoppar det inre af
hennes sinne, hvaraf menniskan blifver först naturlig, sedan
sinlig; och slutligen kroppslig, och i alla dessa tillstånd är
hon alldeles okunnig om något fördömligt ondt och om
något saliggörande godt; hon blifver såsom ett träd på en hård
klippa, hvilket sprider sina rötter i dess springor och
slutligen vissnar emedan det fattas fuktighet. Hvarje väl
uppfostrad menniska är förnuftig och sedlig; men till
förnuftighet leda två vägar, den ena från verlden och den andra från
himlen. Den, som blifver förnuftig och sedlig ifrån verlden,
men icke ifrån himlen, är förnuftig och sedlig blott med
hänsyn till tal och åtbörder, men till sitt inre är han ett djur,
ja, ett vilddjur, emedan han utgör ett med dem, som äro i
helvetet, der alla äro sådana. Men den, som är förnuftig och
sedlig äfven ifrån himlen, han är sant förnuftig och sedlig,
emedan han är det både i sin ande, i sitt tal och i kroppen,
ty inom de två senare är det andliga likasom deras själ, soni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
