Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
sätter det naturliga, sinliga och kroppsliga i verksamhet, och
ha,n utgör äfven ett med dem, som äro i himlen. Derför
gifves det en andlig, förnuftig och sedlig menniska och äfven
en blott naturlig förnuftig och sedlig menniska; men i
verlden kan man icke skilja den ene från den andre, i synnerhet
örn hon öfvat in sig i skiymteri; men änglarne i himlen
skilja dem från hvarandra lika noga, som man skiljer dufvor
ifrån ufvar eller får ifrån tigrar. En blott naturlig
menniska kan se det onda och det goda hos andra och äfven
förebrå dem detsamma, men emedan hon icke har skådat in uti
sitt eget inre och genomforskat sig, ser hon icke något ondt
hos sig sjelf, och om någon afslöjar något för henne, så
öf-verskyler hon det med sin förnuftighet, likasom ormen
gömmer sitt hufvud i stoftet, och försänker sig deruti, likasom
torndyfeln i träcken. Detta förorsakas af det ondas nöje,
som omsluter henne likasom dimman betäcker ett träsk och
uppslukar och qväfver ljusets strålar. Det helvetiska nöjet
består icke uti något annat; det utdunstar derifrån och
inflyter uti hvarje menniska, men blott i fotbladet,
ryggen och bakhufvudet, och om det genom hufvudet
emotta-ges i dess framdel och medelst kroppen i bröstet, då blifver
menniskan en slaf under helvetet. Orsaken är den, att
menniskans stora hjerna är egnad åt förståndet och dess visdom,
men lilla hjernan åt viljan och dess kärlek; derför finnas två
hjernor. Men detta helvetiska nöje kan förbättras
omskapas och omvändas endast medelst ett andligt, förnuftigt och
sedligt lefverne.
565. Vi skola nu något närmare beskrifva en blott
naturlig, förnuftig och sedlig menniska, som i sig sjelf
betraktad är sinlig och som - om hon så fortgår - blifver
kroppslig eller köttslig. Men denna beskrifning skall blott
blifva ett utkast i särskilda delar. Det sinliga är det sista
eller lägsta af menniskosinnets lif, som vidhänger och
sammanhänger med hennes kropps fem sinnen. Den menniska
kallas sinlig, som dömer allt efter kroppens sinnen, som
icke tror annat än hvad hon kan se med ögonen och vidröra
med händerna, och som säger, att sådant är verkligt, men
förkastar allt annat. Det inre af en sådan menniskas sinne,
som skulle se af himlens ljus, är tillslutet, så att hon icke
ser något sant, som hör tiii himlen och kyrkan. En sådan
menniska tänker i det yttre, men icke i det inre af något
andligt ljus, emedan hon är blott i ett groft naturligt ljus.
Deraf kommer det, att hon i sitt inre är tvärt emot det, som
hör till himlen och kyrkan, ehuru hon i det yttre kan tala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
