Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
till nattvardsgästerna, att T?de skola helt och hållet göra
bättring innan de gå fram? Ar icke Katekesen en allmän lära för
den kristna kyrkan, som lärer bättring? och säges icke der
i de sex buden af den senare taflan: det och det onda skall
du icke göra? men det säges icke: det och det goda skall
du göra. Deraf kunnen I veta, att så mycket någon afstår
ifrån och afskyr det onda, så mycket har han böjelse för och
älskar det goda, och att han förr icke vet hvad godt är, ja,
icke heller hvad ondt är.
568. Andra Minnesvärdigheten. Hvilken gudfruktig och
vis menniska önskar icke veta sitt lifs öde efter döden? För
att tillfredsställa denna önskan vill jag uppenbara något i
allmänhet, att man må veta det. När menniskan efter
döden känner, att hon ännu lefver och att hon är i en annan
verld, samt hör att öfver henne är himlen, och att der
gifvas eviga fröjder, samt att under henne är helvetet, och att
der gifvas eviga plågor, så återförsättes hon först i sitt yttre,
hvaruti hon var i den förra verlden. Hon tror då, att hon
säkert skall komma till himlen, och talar förståndigt och
handlar klokt. Några säga då* vi hafva fört ett sedligt
lefverne, beflitat oss om en hederlig vandel, aldrig uppsåtligt
gjort något ondt». Andra säga: »Vi hafva besökt kyrkor, hört
messor, kysst helgonbilder, på knä utgjutit många böner».
Åter igen andra säga: »Vi hafva gifvit åt fattiga, hjelpt
behöfvande, läst andaktsböcker och äfven Ordet», med mera
dylikt. Men sedan de sagt detta, stå änglar hos dem och
säga: »Allt detta, som I hafven omtalat, hafven I gjort i det
yttre, men I veten ännu icke hurudana I ären i det inre. l
ären nu andar i en substantiel kropp, och anden är eder inre
menniska, det är han som i eder tänker det som han vill,
och vill det som han älskar, och detta är hans lifs glädje.
Hvarje menniska börjar ifrån barndomen sitt lif från det yttre
och lär sig att handla sedligt och tala förståndigt, och då
hon har fått ett begrepp om himlen och dess salighet,
börjar hon bedja, besöka kyrkor och fira gudstjenst en s
högtidligheter; men icke dess mindre gömmer hon det onda i sitt
sinnes inre, när det uppväller ur sin naturliga källa, och
omsveper det sinrikt med förnuftsslut af bedrägligheter och det
äfven i den grad, att hon icke sjelf vet, att det onda är ondt;
och emedan det onda då är omsvept och öfvertäckt likasom
med stoft, så tänker hon icke vidare derpå, utan hon aktar
sig blott, att det icke må synas för verlden. Sålunda
bemödar hon sig endast om ett sedligt lefverne i det yttre, och
blifver eå en dubbel menniska, ett får i det yttre och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
