Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
kel. Att det onda, hvaruti menniskan födes, är inforlifvadt
i den naturliga menniskans vilja, och att viljan bringar
förståndet till att samtycka till sina lustar genom att tänka i
öfverensstämmande med desamma, är äfven der visadt. På
det att nu menniskan skall kunna födas på nytt, är det
följaktligen nödvändigt, att detta eker medelst förståndet såsom
genom en medelorsak, och detta sker medelst den
undervisning, som förståndet emottager, först af föräldrar och lärare,
sedan medelst Ordets läsning, predikningar, böcker och
samtal, och det som förståndet deraf undfår kallas sanningar.
Derför är det enahanda, om man säger, att omskapelsen sker
medelst förståndet eller medelst de sanningar, som
förståndet’emottager; ty sanningarne lära menniskan, på Hvem och
på hvad hon skall tro, samt hvad hon skall göra, och
följaktligen hvad hon skall vilja; ty allt hvad menniskan gör,
det gör hon af viljan enligt förståndet. Då nu sjelfva viljan
hos menniskan är ond ifrån födelsen, och förståndet lärer
hvad som är ondt och hvad som är godt, och hon kan vilja
det ena, men icke vilja det andra, så följer, att menniskan
måste omskapas medelst förståndet. Men så länge hon
inser och i sinnet erkänner, att det onda är ondt och det goda
godt, och tänker att det goda bör utväljas, kallas detta
till-ståud omskapelse eller bättring; men då hon vill fly det onda
och göra det goda, då börjar pånyttfödelsens tillstånd.
588. För detta ändamål är menniskan begåfvad med
förmåga att upplyfta förståndet nästan till det ljus, hvaruti
himlens änglar äro, på det hon må kunna se hvad hon bör
vilja och således göra för att blifva lycklig i verlden till en
tid och salig efter döden i evighet. Lycklig och salig
blifver hon, om hon förvärfvar sig vishet och håller viljan i
lydnad under dess bud, men olycklig och osäll blifver hon om
hon lägger sitt förstånd under viljan. Orsaken härtill är den,
att viljan ifrån födelsen har böjelse för det onda, äfven det
oerhördaste, och derför om den icke tyglades medelst
förståndet, skulle menniskan, lemnad åt sin viljas frihet, rusa
in i skändligheter och af sin medfödda vilddjursnatur för sin
egen skull plundra och mörda alla, som icke gynnade henne
och smekte hennes begärelser. Dessutom, om icks
förståndet särskildt för sig kunde förbättras, och viljan medelst det,
skulle menniskan icke vara menniska, utan ett vilddjur, ty
utan ett sådant särskiljande och utan att förståndet kunde
höja sig öfver viljan, kunde hon hvarken tänka eller tala af
tanken, utan endast ljuda fram sin böjelse, icke heller skulle
hon kunna handla af förnuft, utan af instinkt; ännu mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
