Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
686 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN,
den fördömliga villfarelsen att tillräkna och tillegna sig sjelf
Herrens Guddomliga (verksamheter), som äro Återlösning och
Kättfärdighet, hvilka man blott kan tillbedja men icke
tillegna sig; ty om menniskan tillräknade och tillegnade sig
dem, skulle hon förtäras likasom om hon kastades in uti
sjelfva solen, fastän hon medelst dess ljus och värme ser
med ögonen och lefver med hänsyn till kroppen. Att
Herrens förtjenst är återlösningen, och att Hans återlösning och
Hans rättfärdighet äro två Guddomliga väsentligheter, som
icke kunna förbindas med någon menniska, är förut visadt.
Vakte sig derför hvar och en för att öfverflytta den förra
kyrkans tillräknande och föra dem in uti Nya kyrkans lära
om tillräknande, ty deraf skulle uppkomma sorgliga föjlder,
som skulle blifva till hinder för hans salighet!
Att Herren tillräknar hvarje menniska det goda, och
att helvetet tillräknar hvarje menniska det onda,
650. Att Herren tillräknar menniskan det goda och
icke något ondt, men att djefvulen, hvarmed menas helvetet,
tillräknar menniskan det onda och icke något godt, är en ny
lära inom kyrkan, emedan det står skrifvet på flere ställen i
Ordet, att Gud vredgas, hämnas, hatar, fördömer, straffar,
kastar i helvetet och frestar, hvilket allt hör till det onda
och derför också är ondt. Men att Ordets bokstafsbetydelse
är skrifven i sådana uttryck som kallas skenbarheter och
motsvarigheter, för den skull att den yttre kyrkan skulle hafva
förbindelse med dess inre och alltså verlden med himlen,
är visadt i kapitlet om den Heliga Skrift. I samma kapitel
har äfven blifvit visadt, att när sådana uttryck läsas i Ordet,
blifva skenbarheterna af sanning - när de öfvergå från
menniskan till himlen - vända till äkta sanningar, hvilka lära, att
Herren aldrig vredgas, hämnas, hatar, fördömer, straifar,
kastar i helvetet och frestar, följaktligen att Han aldrig
tillfogar någon menniska något ondt. Denna förvandling och
ömvändning har jag ofta iakttagit i den andliga verlden.
651. Sjelfva förnuftet instämmer uti sanningan af det
påståendet, att Herren icke kan göra någon menniska något
ondt och följaktligen icke heller tillräkna henne det,
emedan Han är Sjelfva Kärleken och Sjelfva Barmhertighet en,
således Sjelfva det Goda, och dessa höra till Hans
Guddomliga väsen; att tillskrifva Herren det onda eller något som
kommer af det onda vore derför att tillskrifva Honom sådant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
