Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
690 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
hysa i sitt sinne föreställningen om tre gudar på samma tid
som de med munnen bekänna En Gud; om derför deras sinne
skulle ingjuta sig i munnens bekännelse, skulle det
undertrycka bekännelsen af En Gud och öppna lapparne och
utropa sina tre Gudar.
657. Hvarje förnuftig menniska kan inse, att det onda
och tron på den ende sanne Guden icke kunna vara
tillsammans, ty det onda är emot Gud och tron för Gud. Det onda
kommer af viljan och tron kommer af tanken, och viljan
inflyter i förståndet och gör att det tänker, men förståndet
inflyter icke i viljan, ty ölet blott lär hvad man skall vilja och.
göra. Derför är det goda, som en sådan menniska gör, i
sig sjelft ondt; det är likt ett glänsande ben, hvars märg är
rutten; det är likt en gycklare, som på en skådeplats
föreställer en magnat; det är äfven som ett vackert ansigte på
en föråldrad sköka och likasom då en fjäril med
silfvervin-gar lägger sina små ägg på bladen af ett godt träd, så att
all dess frukt går förlorad. Det kan äfven jemföras med
välluktande rök från en giftig ört, ja det är likasom en
sedlig röfvare och en gudfruktig bedragare. En sådan
menniskas goda, som i sig sjelft är ondt, har derför sitt säte
likasom i en kammare innanför, men dess tro, som går och
resonerar i förstugan, år blott en drömbild, ett spöke, en
vattenbubbla. Häraf kan man inse sanningen af den lärosatsen,
att tron fäller domen öfver menniskan enligt det goda eller
det onda, hvarmed den förbinder sig.
Att Tanken icke tillräknas någon, utau endast Viljan.
658. Hvarje menniska som har någon andlig kunskap
vet, att sinnet har två förmögenheter eller delar, nämligen
viljan och förståndet, men få veta att rätt skilja mellan dem
och skärskåda hvarderas egenskaper samt att sedan förbinda
dem med hvarandra. De, som icke kunna detta, kunna
derför blott dana sig en ganska dunkel föreställning om
menniskosinnet; om derför icke viljans och förståndets särskilda
egenskaper först beskrifvas, så fattar man icke sanningen af
den satsen, att tanken icke tillräknas någon, utan endast viljan.
Bådas egenskaper äro i korthet följande: 1. Sjelfva kärleken
och det som hör till densamma ha sitt säte i viljan, men
kunskap, insigt och vishet hafva sitt säte i förståndet, och
viljan inblåser sin kärlek uti dessa förståndets egenskaper
och verkar deras samtycke och bifall; deraf kommer det, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
