Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DÖPELSEN. 729
under värmens medverkande och medelst etern, så att det
följaktligen blott är den inre naturens verksamhet, och att
denna kan upphöjas ända derhän, att den ser ut som visdom.
6. Det är således fåviskt att tro, att menniskan lefver efter
döden mer än ett djur, med mindre att hon på grund af
kroppens lifsutdunstning tilläfventyrs kan i några dagar efter
döden synas som ett töcken under gestalt af ett spöke,
innan hon förskingras i naturen, knappast annorlunda än som
en qvist, som man tagit ur askan, synes i likhet af sin
form. 7. Följaktligen är religionen som lärer om ett lif
efter döden ett påhitt för att hålla de enfaldige till det inre
i band medelst dess lagar likasom till det yttre medelst
statens lagar». Härvid tillade de, att blott qvicke personer resonera
så, men icke de förståndige; och på tillfrågan, hvad de
förståndige menade, svarade de, att de icke hört det, men att
de blott förmodade att så var fallet.
När de som sutto vid borden, hade hört dessa
berättelser och åsigter, sade de: »O hvilka tider det nu är på
jorden! Hvilka skiften har icke visdomen undergått! Hon är
ju förvänd till en dumdristig qvickhet; solen har gått ned
och är under jorden alldeles midt emot sin middag. Hvem
kan icke af beviset från de i skogarne lemnade och funna
inse, att en icke undervisad menniska måste nödvändigtvis
vara sådan som man fann henne i skogen? Ar hon icke hvad
undervisning gör henne till? Födes hon icke i en
okunnighet större än djurens? Lär hon sig icke att gå och tala, oeh
om hon icke lärde sig att gå, skulle hon väl då kunna resa
sig på sina fötter, och om hon icke lärde att tala, skulle hon
då kunna uttrycka den minsta tanke? Ar icke hvarje
menniska så beskaffad som den undervisning hon fått? Blir
hon icke vansinnig af falskheter och vis af sanningar? Men
om hon blifvit vansinnig af falskheter, inbillar hon sig icke
likväl, att hon är visare än den, som är vis af sanningar?
Finnas icke dumma och ursinniga menniskor, som icke äro
mer menniskor än de, som blifvit funna i skogarne? Ar
icke detta faflet med dem som sakna minne? Vi hafva från
allt detta gjort den slutsatsen, att en menniska utan
undervisning icke är menniska utan ett djur, men att hon är en
form, som kan emottaga det som utgör menniskan, och att
hon följaktligen icke födes menniska, utan att hon blifver
menniska. En menniska födes till en sådan form, att hon
är ett redskap eller organ som emottager lif från Gud, i
ändamål att hon må blifva en varelse, i hvilken Gud kan införa
allt godt, och som Han medelst förening med sig kan saliggöra >
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
