Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DÖPELSEN. 733
varande solen som är idel kärlek, och att allt som är i
den naturliga verlden är af naturligt ursprung och
således naturligt och materielt, emedan det är ifrån den
naturliga solen, som är ren eld; med ett ord, att menniskan
efter döden fullkomligt är menniska, ja, menniska vida
fullkomligare än förut i verlden, ty förut i verlden lefde hon i
en materiel kropp, men i denna verlden lefver hon i en
andlig kropp». När de sagt detta, frågade de gamle Vise, hvad
man tänkte derom på jorden, och de tre sade: »Vi veta, att
det är sanning, emedan vi äro här och hafva genomgått och
undersökt allt, och derför skola vi säga hvad nian derom
talat och resonerat på jorden». Presten sade då: »När de, som
äro af vårt stånd först hörde detta, kallade de det syner,
sedan dikter, sedan att han har sett spöken och slutligen
tvekade de och sade: Tro det om du vill. Vi hafva hittills
förkunnat den läran, att menniskan efter döden icke kommer
att lefva i kroppen förr än på den yttersta domens dag».
De Vise frågade nu: »Finnas icke några förståndige ibland
eder, som kunna bevisa och öfvertyga dem om den sannin-
fen, att menniskan lefver såsom menniska efter döden?»
resten svarade: »Det finnas väl några, som bevisa det, men
de kunna icke öfvertyga derom. De som bevisa det säga,
att det är emot sunda förnuftet att tro, att menniskan icke
lefver såsom menniska förr än på den yttersta domens dag,
och att hon under tiden är en själ utan kropp. it»Hvad är
själen», säga de, »och hvar är hon under tiden? År hon en
pust, eller en vindfläkt, som flyger i luften, eller ett ting
som är gömdt i jordens medelpunkt, der hennes »hvarest»
(Pu) är. Sväfva väl själarne af Adam och Eva och alla
efter dem nu efter sex tusen år eller sextio århundraden ännu
i verldsrymden, eller hållas de inneslutna i jordens
medelpunkt och vänta på den yttersta domen? Hvad kunde
vara ängsligare och beklagansvärdare än en sådan väntan?
Kan då icke deras öde jemföras med deras, som i fängelser
äro bundna med kedjor och fotbojor? Om menniskan hade
en sådan lott efter döden, vore det icke då bättre att födas
såsom åsna än såsom menniska? År det icke också tvärt
emot förnuftet^ att tro, att själen kan åter iklädas sin
naturliga kropp? År icke kroppen uppäten af maskar, råttor och
fiskar? Och skulle då ett benrangel, som är uttorkadt af
solen eller sönderfallet till stoft, kunna införas i en ny kropp?
Och huru skulle dessa ruttna och stinkande ämnen kunna
hopsamlas och förenas med själarne?» Då de höra sådant, kunna
de inga förnuftiga invändningar göra, men de fasthänga vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
