Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
734 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
sin tro, och säga: »Vi taga förnuftet till fånga under trons
lydnad. Om allas samlande ur grafvarne på den yttersta
domens dag säga de, att det är ett allmagtens verk, och då de
nämna allmagt och tro, är förnuftet landsförvisadt; och jag
kan säga, att då är det sunda förnuftet såsom ett intet och
för somliga såsom ett spöke; ja, de kunna säga till sunda
förnuftet: du är rasande». Sedan Greklands Vise hört detta,
sade de: »Förfalla icke sådana orimligheter af sig sjelfva så
som motsägande, och ändock kunna de nu i verlden icke
skingras af sunda förnuftet! Hvad orimligare kan man tro,
än det som man lärer om yttersta domen, att hela
verldsaltet då skall förgås, och att himlens stjernor skola falla ned
på jorden, som dock är mindre än stjernorna, och att
menniskors kroppar - som då äro antingen lik, eller mumier,
hvilka (såsom medicin) äro förtärda af menniskorna eller
ock stoft, då skola förbinda sig med sina själar? Då vi voro
i verlden, trodde vi af förnuftsskäl på menniskosjälarnes
odödlighet, och för de saliga utsago vi ställen, som vi kallade
de Elyseiska fälten, och vi trodde, att själarne voro
menni-skobilder eller menniskoskepnader, men vi tänkte att de voro
af fina beståndsdelar, emedan de voro andliga». Sedan detta
var sagdt, vände de sig till den andre främlingen, som i
verlden hade varit Politiker. Han bekände, att han icke hade
trott på ett lif efter döden, och att han hade tänkt om de
nya åsigter, han hade hört, att de voro dikter och påfund;
och han tillade: »Då jag öfvervägde detta ämne, sade jag
vid mig sjelf: Huru kunna själar vara kroppar? r, Ligger icke
allt, hvad menniskan tillhör, dödt i grafven? År icke ögat
der, och huru kan hon då se? År icke örat der, och huru
kan hon då höra? Hvarifrån har hon mun att tala med? Om
något af menniskan skulle lefva efter döden, vore det då
annat än en slags vålnad? Huru kan en vålnad äta och dricka,
och huru kan den njuta äktenskaplig sällhet? Hvarifrån har
den kläder, hus och mat o s. v. och dessutom väfnader,
som äro luftbilder, se ut såsom om de vore något, men
likväl äro de ingenting. Detta och dylikt tänkte jag i verlden
om menniskornas lif efter döden, men nu, då jag har sett
allt och vidrört allt med mina händer, är jag medelst sjelfva
sinnena öfvertygad om, att jag är menniska likasom i
verlden, och det så, att jag icke vet annat än att jag lefver
såsom jag har lefvat, blott med den skilnad, att mitt förnuft
nu är sundare. Understundom har jag blygt s öfver mina
förra tankar». Det samma berättade Filosofen om sig, dock
med den skilnad, att han hade hänfört de nya åsigter, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
