Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DÖPELSE. 743
697. Sjette Minnesyärdiglieten. En gång såg jag icke
långt ifrån mig ett lufttecken; det var en sky delad i
små-skyar, af hvilka några voro himmelsblå och några mörka,
och jag såg dem likasom stöta tillsamman. Strålar blänkte
i strimmor igenom dem, och de syntes än hvassa som
värj-uddar, än trubbiga såsom afbrutna svärd; strimmorna lupo
än emot hvarandra, än drogo de sig tillbaka alldeles som
fäktare; de färgväxlande småskyarne syntes sålunda likasom
om de stridde sins emellan, men det var blott en lek. Då
detta lufttecken icke syntes långt ifrån mig, upplyfte jag
ögonen, och då jag såg derpå med spänd uppmärksamhet,
blef jag varse gossar, ynglingar och gubbar som gingo in i
ett hus, hvilket var bygdt af marmor och hvars grundval
bestod af porfyr; det var öfver detta hus som lufttecknet
syntes. Jag talade då till en af dem som gingo in och frågade:
»Hvad är det för ett hus?» Och han svarade: »Det är en
högskola, der ynglingar invigas i åtskilligt som hör till
vishet». När jag hörde detta, gick jag in med dem; jag var i
anden, d. v. s., i samma tillstånd hvaruti den andliga
verldens menniskor, som kallas andar och änglar, äro. Och se!
främst i gymnasiet syntes en kateder, i midten bänkar, vid
sidorna säten rundtomkring och öfver ingången en balkong.
Katedern var för de ynglingar, som skulle besvara den
uppgift, som framstäldes, bänkarne voro för åhörarne, sätena vid
sidorna för dem, som förut hade gifvit visa svar, och
balkongen för de äldre, som skulle vara skiljomän och domare.
Midt uti balkongen var ett högsäte, hvaruti satt en vis man,
som de kallade öfverlärare, och som framstälde uppgifterna,
på hvilka ynglingarne från katedren skulle svara. Sedan alla
voro församlade, reste denne man sig upp ifrån högsätet och
sade: »Jag beder, att I nu viljen svara på denna uppgift och
lösa den om I kunnen: Hvad är Själen, och huru är den
beskaffad?’» Då de hörde denna uppgift, förvånades alla och
mumlade, och några af åhörarne på bänkarne utropade: »Hvilken
menniska, ända ifrån saturniska tidehvarfvet till vårt nuvarande,
har med någon förnuftig tanke kunnat se och fatta hvad
själen är, för att ej säga hurudan den är? Det öfvergår ju
allas förståndsområde. Men härtill svarade de från
balkongen: Det är icke öfver förståndets område, utan inom
detsamma och inför detsamma; svaren blott». Då reste sig
ynglingarne, som den dagen voro utvalda att stiga upp i
katedern och svara på uppgifterna; de voro fem, som de äldre
hade utforskat och funnit besitta en särdeles skarpsinnighet.
Desse satte sig då på säten vid sidorna om katedern och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
