Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
746 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
har jag ända ifrån barndomen förblifvit vid den åsigt, som
de gamle hade, att menniskans själ är i det hela och i hvarje
del af menniskans väsen, och att hon följaktligen är så väl
i hufvudet och allt hvad dertill hör som ock i kroppen och
alla dess delar, och att det är ett fåfängt påfund af de nyare
lärde att bestämma hennes säte på något visst ställe och ej
medgifva, att hon är allestädes i kroppen. Själen är
dessutom en andlig substans, om hvilken man icke kan utsäga
utsträckning eller rum, utan endast boende och uppfyllande.
Då man nämner själ, menar man då dermed icke lif? År icke
lifvet i det hela och i hvarje del?» Till dessa åsigter gåfvo
många i hörsalen sitt bifall. Efter denne uppsteg den femte,
och prydd med samma utmärkelsetecken yttrade han sig
sålunda: »Jag vill icke uppehålla mig med att säga, hvar
själen är, om den är i någon del eller om den är öfver allt i
det hela, men jag skall ur inin egen förrådskammare
framställa mina åsigter om hvad och hurudan själen är. Ingen
tänker sig själen annorlunda än såsom någonting rent, som
kan förliknas vid eter eller luft eller vind, hvaruti
lifsele-mentet är på grund af den förnuftighet, som menniskan har
framför djuren. Denna mening har jag grundat på den
omständigheten, att då menniskan dör säges hon utblåsa eller utsläppa
sin själ eller ande. Deraf tror man ock, att själen, som
lefver efter döden, är en sådan dunst, hvaruti är ett tankelif
som kallas själ; och hvad annat kan själen vara? Men då
jag hörde dem, som sitta på balkongen, säga att uppgiften
om själen, hvad och hurudan hon är, icke är öfver
förståndet, utan inom dess område och ett föremål derför, så beder
och önskar jag, att I sjelfve viljen afslöja denna eviga
hemlighet». Och de äldre på balkongen sågo på öfverläraren,
som hade framställt denna uppgift, och som af deras vinkar
förstod, att de ville, att han skulle stiga ned och undervisa
åhörarne derom. Han steg då genast ned ifrån sitt högsäte,
gick igenom hörsalen och steg upp i katedern, och i det
han utsträckte handen, sade han: »Hören, mina vänner! Hvem
tror icke, att själen är menniskans innersta och finaste
väsen? Men hvad är väsen utan form annat än ett blott
tanketing? Derför är själen en form; men hurudan form hon är skall
jag nu beskrifva. Hon är en form af allt, som hör till kärlek
och allt som hör till visdom. Allt som hör till kärlek
kallas böjelser, och allt som hör till visdomen kallas
förnimmelser. De senare komma af de förra och utgöra således
tilllika med dem en form, som innehåller otaliga ting i sådan
ordningsföljd och sammanhang, att de kunna kallas ett; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
