Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN HELIGA AFTONMÅLTIDEN. 793
och komiker föreställa det minsta af dem, ända tills det blifver
intet; men det är med lag stadgadt, att de icke må
föreställa något af det motsatta, som kallas ohedeiiigt och
oanständigt, annat än bildvis och likasom på afstånd. Att så är
stadgadt, kommer deraf, att icke något ärbart och godt i någon
dygd kan genom ett fortgående småningom öfvergå till
ohederligt och ondt utan blott till sitt minsta, till dess det
försvinner, hvarefter motsatsen först börjar. Derför har himlen, der
allt ärbart och godt finnes, ingenting gemensamt med
helvetet, der allt är ohederligt och ondt».
746. Under samtalet kom en tjenare löpande och
anmälde, att åtta vise män voro der på furstens befallning och
önskade blifva inlåtne. Då ängeln hörde det, gick han ut
och tog emot dem och förde dem in. Efter sedvanlig och
artig helsning, började de vise samtala med dem om
visdomens begynnelse och tillväxt, hvarvid de inblandade åtskilliga
anmärkningar om dess fortgång, samt om att visdomen hos
änglar aldrig tager slut eller upphör, utan tillväxer och förökas i
evighet. När den ledsagande ängeln hörde detta, sade han
till dem: »Vår furste talade vid bordet med dem om
visdomens säte, nämligen att det är i nytta; viljen I godhetsfullt
äfven tala med dem derom». De svarade då: »När menniskan
först skapades, blef hon begåfvad med visdom och kärlek
dertill, icke för hennes egen skull, utan för att meddela den från
sig till andra, och derför är det inskrifvet i de vises visdom,
att ingen skall vara vis för sig sjelf allena och lefva for sig
sjelf, utan tillika för andra; derifrån har samhället sin
upprinnelse, och annars kunde det icke vara till. Att lefva för
andra är att göra nytta; nyttor äro samhällets band, hvilka
äro lika många som det är goda nyttor, och nyttorna äro
till antalet oändliga. Det finnes andliga nyttor, som tillhöra
kärlek till Gud och kärlek till vår nästa, och det finnes
moraliska och borgerliga nyttor, som höra till kärlek till det
samhälle och den stat, hvaruti man lefver, och till de medborgare
ibland hvilka nian bor; det finnes ock naturliga nyttor, som
höra till kärlek till verlden och dess nödtorfter, och det finnes
kroppsliga nyttor, som tillhöra kärlek till sjelfuppehållelse för
högre nyttors skull. Alla dessa nyttor äro inskrifna i menniskan,
och följa i ordning den ena efter den andra, och när de äro
tillsamman, så är den ena uti den andra. De, som äro i
utöfning af de första nyttorna, som äro de andliga, äro äfven i
utöfning af de följande, och de äro vise, men de, som icke
äro i de första, men likväl i de andra och de derpå följande,
äro icke så vise, utan de synas blott af yttre sedlighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
