Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERRENS SYNLIGBLIFVANDE O. S. V. 881
är likasom ett träd, som först växer upp från ett frö till en
telning, och när det skjuter upp slår ut grenar och qvistar
och ständigt kläder sig ined löf, och när det är fullväxt -
hvilket är fallet i dess medelålder - blomstrar det och bär
frukter i hvilka det samlar frön; när dessa läggas i jorden
såsom i ett moderlif, växa de upp till samma slags träd och
sålunda till en trädgård; och - om du vill tro det - denna
samma trädgård förblifver hos menniskan efter döden, hon
bor i den och fröjdar sig hvarje dag vid att se den och att
begagna dess frukter. En sådan menniska beskrifves med
dessa ord hos David: »Han skatt vara såsom ett träd,
plante-radt vid vattenbäckar, som gifver frukt i sin tid, och dess löf
skola icke falla af», Ps. 1: 3 och Uppb. 22: l, 2. 7: 12.
Men annorlunda förhåller det sig med en menniska, som är
född inom kyrkan. När hon genomgått sin morgon och
fortgått till dagens första ljus - hvarigenom hon blef förnuftig
- men då stannar och icke bär frukt, så är hon eller kan
vara lik ett mycket löfrikt träd utan frukt; det utrotas ur
trädgården, dess grenar afskäras, dess stam sönderdelas med
en yxa eller en såg, och det hela kastas styckevis i elden.
En sådan menniskas förnuftsljus blifver likasom ljuset under
vinterns dagar, då trädens löf först gulna, sedan falla af och
slutligen ruttna. Hennes förnuft kan äfven jemföras med ett
träd, hvars löf redan i vårens början uppätas af maskar; det
kan också jemföras med växande säd, som förqväfves af
tistel, samt äfven med gräs som förstöres af gräshoppor.
Orsaken härtill är den, att hennes förnuft är blott naturligt,
emedan hon får sina begrepp endast från verlden genom
sinnena, men icke genom böjelser och förnimmelser från
himlen; och då på grund häraf intet andligt finnes i hennes
förnuft, så höra änglarne hennes röst - om hon talar om
något andligt J kyrkan - likasom rösten af en papegoja eller
en gås, ty hennes röst är alldeles djurisk, emedan den är
blott naturlig och derför icke har något menskligt i sig,
emedan den icke har något andligt; ty den kommer endast af
kroppens andedrägt men icke af andens. Sådan är en
menniska, som icke från att vara naturlig blir andlig, och detta
blir ingen, så framt han icke bär frukt, sedan han blifvit
förnuftig, d. v. s. så framt han icke förvärfvar sig kärlek
genom sitt lefverne.
8. Att kyrkans fyra tillståndsförändringar i Ordet
kallas morgon, dag, afton och natt, kommer deraf, att kyrkan
består af menniskor, och en menniska är en kyrka i
synnerhet, och ett samfund af sådana menniskor är det, som kallas
Den San. Kr Eel. 56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
