Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ÄLDSTA KYRKAN. 895
beläte och ikläder sig ormens beläte, som förstörde Adam,
sm hon förblifver en yttre eller naturlig menniska och ick^
-olika blifver en Inre eller Andlig menniska. Men den
men-iska deremot, som sträfvar efter och allvarligen arbetar för
att blifva ett Guds beläte, underkufvar hos sig den yttre
menniskan och blir på ett inre sätt andlig i det naturliga,
således en andlig-naturlig menniska; och detta sker medelst
en ny skapelse, d. v. s. Ny födelse af Herren. En sådan
menniska är Guds beläte, emedan hon vill lefva från Gud
och tror att hon lefver af Gud, men icke af sig sjelf. Men
deremot är menniskan ett ormens beläte, när hon vill lefva
af sig sjelf och tror att hon lefver af sig sjelf, men icke af
Gud. Hvad är en menniska annat än Guds beläte, när hon
vill vara i Herren och tror att hon är i Herren och Herren
i henne, Joh. 6: 56. 14: 20, 15: 4, 5, 7. 17: 26, samt
att hon icke kan göra något af sig sjelf, Joh. 3: 27. 15: 5.
Hvad är menniskan annat än ett Guds beläte, när hon blir
ett Guds barn genom pånyttfödelsen? Joh. 1: 12, 13. Hvem
vet icke, att fadrens afbild är i sonen? Denna kyrkas
uppgång eller morgon beskrifves derigenom, att Jehovah Gud
inandades lifsens själ uti menniskans näsborrar och att har)
sålunda blef till en lefvande själ, ty lif i flertal betyder
kärlek och visdom, hvilka två väseutligen äro Gud. Ty i samma
grad som en menniska emottagen och tillämpar på sig dessa
två lifvets väsentligheter, som städse utgå från Gud, och
städse inflyta i menniskornas själar, i samma grad blir hon
en lefvande själ, emedan lifven äro detsamma som kärlek
och visdom. Häraf är det Hart, att lifvets uppgång och
morgon hos menniskorna i den Äldsta Kyrkan, som i ett
inbegrepp förebildas medelst Adam, beskrifves genom dessa
två lifvets orakel.
26. Guds likhet, till hvilken menniskan gjordes, består
deri, att hon är i stånd att lefva, d. v. s. vilja, älska och
hafva till afsigt, samt cckså att tänka, öfverväga och välja,
med all skenbarhet likasom af sig sjelf, följaktligen deruti,
att hon kan emottaga det, som hör till kärlek och visdom
från Gud samt åter frambringa dem i likhet såsom Gud af
sig sjelf, ty Gud säger: »Se! menniskan har blifvit såsom en
af oss och vet hvad som är godt och ondt», l Mos. 3: 22.
En menniska utan förmåga att emottaga och alldeles likasom
af sig sjelf åter frambringa de ting, som utgå till henne från
Gud, skulle lika litet vara en lefvande själ som ett ostron i
att skal på botten af en flod, som icke har den ringaste
kraft till att röra sig från stället; hon skulle icke heller vara t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
